It's up in my heart when it skips a beat, can't feel no pavement right under my feet

Äntligen var det dags för skrivning i svenska igen! Vi fick t.o.m. en timme extra den här gången.
4 timmar med penna och papper är lika roligt varje gång och smärtan i handen efter 3½ timmars konstant skrivande känns alltid lika ljuvlig. För att inte tala om de urhäftiga blyertsfläckarna på handen. När man då också tappar sitt suddgummi som hjälplöst rullar nerför det lätt sluttande golvet i aulan är allting nästan perfekt. Det gäller att inte ändra sig.
Självklart väljer jag det mest flummiga och obegripliga ämnet som fanns att välja..
Ungefär 2 timmar gick åt till att enbart förklara begreppet kunskap. Försök! Det är inte lätt.
Jag fick i alla fall något nerskrivet och inlämnat. Nu ligger allt i läsarnas händer.

Jobbig engelsk film resten av dagen, vem bryr sig om Elizabeth I av England? Hur kan en liten kvinna i ett litet örike långt bortom våra egna gränser påverkat vårt samhälle här borta i Sverige på något sätt alls? En  paranoid, grinig, liten tant som fick en kick av att halshugga folk? Patetiskt...

Den viktiga frågan är vad som händer i helgen? Någon som har något på gång på påskafton? Bjud mig!

En blick. Ett leende. En djup, uppgiven suck..

Vi ses i marschallens skugga

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0