Reflektioner kring en tillvaro

Sömnbrist och fullt upp dygnet runt bidrar automatiskt till en blogg-torka. Men nu när det ändå inte verkar hända nånting ikväll fick jag äntligen en chans att skriva ner lite tankar.

Vi börjar med en kort resumé av det älskade påsklovet:
(Jag vill passa på att tacka Gud som lät sin son dö så att vi får käka massa godis och att vi utarbetade studenter får en veckas ledigt från den där korvstoppningsanstalten till skola, TACK!)

Sömn är sjukt överskattat! Jag har alltid haft mina misstankar men nu är det bevisat. Människan behöver inte särskilt mycket sömn per dygn. 2-3 timmar per dygn har funkat kalasbra hela lovet. (Med undantag för igår natt då jag kraschade totalt och sov i smått otroliga 13 timmar!) Allt som behövs är den rätta sovtekniken och mycket, mycket kaffe. Powernaps i alla ära men inget har fungerat så bra, eller gett samma effekt, som caffeine-naps! Det tar ca 30 minuter innan koffeinet i en kopp kaffe hinner börja verka. Under den halvtimmen går man därför och lägger sig och sover. När man vaknar efteråt är man helt utvilad! Det funkar, lita på mig!

Om det ljuva lovet i sig finns det inte särskilt mycket att berätta. Danmark i onsdag... trevligt. Restaurang med klassen, eller ja, halva i alla fall, i går! Det var grymt roligt och maten på Wild West är himmelsk. Finns det gudar äter de deras mat, hela tiden. Efter revbenspjäll, fläskfilé, chokladfondue och en whiskey-drink mådde man ganska bra! Upplevelsen förstärktes av att en lätt bekymrad, men ändå leende man plockar fram en gitarr och börjar spela vid vårt bord. Aaaah, man skulle bli trubadur. Kanske världens softaste jobb.

Jag har en ny hjälte, idol och förebild! Cat!



Kolla energin, håret (!), skägget (!!). Han är kanske en av världens häftigaste människor. Kämpar där uppe i toppen med Dylan, Guevara och Trotskij. Ett litet sidospår...


Now I've been happy lately, thinking about the good things to come.

(Kände att jag behövde en ny rubrik till den lite mer flummiga delen)

För första gången på länge är Adam riktigt nöjd.
Det kanske är sömnbrist som gör att han håller på att bli lite koko eller så har han verkligen lyckats anamma nihilismen och blivit en bättre människa. Hur som helst har Adam gått vidare i sitt liv. Han har lämnat forna händelse och bekymmer bakom sig och är faktiskt riktigt nöjd med hur saker och ting spelar ut sig. Han har accepterat situationen han befinner sig i och har bestämt sig för att göra det bästa av den. Det är en pånyttfödd Adam ni har framför er gott folk. En mognare, lättsammare Adam som har nått ännu en, med stor risk för att överdriva, milstolpe i livet. Den nya Adam ni får dras med är helt nöjd, inte överlycklig, inte ens glad. Bara helt nöjd. Allt är helt OK.

Som min morfar så elegant uttryckte sig: "Nu mår min själ min själ väl"

Det är så roligt att se hur alla ni andra beter er, roligt ända till jag själv börjar fundera på om jag betedde mig likadant. Det är då jag skäms. Ni är för bövelen män! Var är er stolthet någonstans!

Brorsan lyckades nästan övertala mig att gå med i SSU. "Men vi bara fikar och festar!" är ett mycket bra argument som är svårt att motstå. Man kanske borde gå med i alla fall?

Now, right now, ooh yeah.

Hejsan hoppsan småbröder, vi ses i marschallens skugga.