Get sick, get well, hang around an inkwell

Dagen började nästan helt perfekt. Visst, fru Halsont har varit på besök de senaste dagarna och verkar vägra åka hem. Men jag lyckades helt utomorentligt bra med min frukost! Jag lyckades värma mjölken i micron och fick bara minimalt mycket av det där vidriga mjölkskinnet på ytan, det som oboypulvret senare landar på och blandas med och vägrar sjunka till botten och sen rätt vad det är när man dricker ur sin fina "Jag var med om millenieskiftet - Men jag minns inget!" - mugg, får man det där skinnet i gommen och tvingas spotta ut det illa kvickt för att slippa få kväljningar där vid frukostbordet. Ostmackorna och kiwierna ... kiwisarna, (Vad fasen heter kiwi i plural?!) slank ner utan problem och innan jag visste ordet om det var jag redan i skolan. Även där var livet kalas, spansklektionen började med en gladlynt, skämtande Göran och en alldeles särskild pinsam tystnad som varade hela lektionen.

Sen, framåt middag ungefär bestämmer gamla gubben Feber sig för att göra ett oväntat besök. Han gjorde det bekvämt för sig tillsammans med fru Halsont och det var tydligt att de hade mycket att ta igen då det var ett bra tag sen de möttes sen sist. Hur som helst var jag nästan helt däckad på matten tack vare de otroligt tröttsamma fru Halsont och gamla gubben Feber. Men det vara bara att rycka upp sig, ta sig samman inför talet i aulan framför Kina (Inget sch-ljud på K:et) och några andra. Att skapa en låtsas-farfar var kanske veckans idé! Jag kunde riktigt lukta till mig MVG:et.

Nu var det ju inte alls tänkt att det här skulle bli någon sorts dagbok.. Jag har helt enkelt kännt mig lite extra kreativ de senaste dagarna. Ah! Nu har äntligen herr Panodil börjat uppehålla gamla gubben Feber.

En annan bra grej med idag är att det gamla favoritbandet från barndomen, den brittiska synth-duon, Pet Shop Boys snart har en ny skiva ut. Sitter här i min ensamhet med en flaska Ubuntu-cola och tycker faktiskt att de fortfarande är riktigt bra!

Don't have to be a big bucks hollywood star
Don't have to drive a super car to get far
Don't have to live a life of power and wealth

Kanske inte, men det hade utan tvekan hjälp lite.

Varför har man aldrig ätit kiwi med skal på förr? Det smakar ju ingetning, som äppelskal ungefär. Dessutom känns knappt de där ludna håren på utsidan när det väl är i munnen. Framför allt sparar man onödig disk, en helt oanvänd tesked ska tas fram och så shloop, shloop så är det klart och den måste diskas!

Vi ses kanske i marschallens skugga!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0