Reflektioner kring en tillvaro

Sommartider, hej hej, sommartider!

Så var det dags igen, varje år vid den här tiden framåt vårkanten ska hela landet genomgå samma operation. Nu flyttar ALLA sin klocka fram en timme, okej?
Inte nog med att alla vi studenter berövas en timme av den värdefulla helgen, vår enda fritid frånden akademiska piskan! Vi ska dessutom tvinga upp oss en hel timme tidigare än vad vi gjorde under förra halvåret! Tjofadderittan limbo så ska man upp klockan 5:00 på morgonen istället för kl 6:00. Men går man och lägger sig tidigare för det? Knappast.
Under de här första dagarna efter omställningen lever man fortfarande kvar i gamla mönster och stannar uppe lika länge som man har gjort innan. Klockan 22 känns ju inte alls lika sent som kl. 22 brukade göra. Då blir man trött i skolan och är man då som jag, helt övertygad om att jag kommer att dö eller bli dödad i sömnen och försöker därför hålla sömn till ett minimum, är man närapå att förlora förståndet innan den ljuva helgen kommer och räddar en!
Nej, nu får vi banne mig bestämma oss för en tid, vinter eller sommar?! Varför ska det vara så svårt att hålla sig till en av dem? "Men åååh det blir så mycket ljusare på kvällarna när vi byter till sommartid!" Jaha? Det blir det väl ändå utan att ställa fram klockan en timme när sommaren väl nalkas på riktigt. Skiftena i tiderna är bara till för att "bevara" den där extra timmen det är ljust, både på hösten och våren. En helt onödig tradition som jag gärna spolar ner och glömmer bort. Det är hög tid för en revolution, kamrater! Det är dags att gå ut och tända marschaller så ses vi i marschallens skugga!