There's no success like failure and failure is no success at all.
När man dundrar ner för motorvägen på väg hem igen efter att ha lämnat av brorsan och hans kompis i Halmstad för att de så desperat behövde skjuts. När regnet piskar mot vindrutan med ett lika aggressivt smattrande som det gör när det slår mot ett plåttak eller en tältduk och vindrutetorkarna går på högvarv för att man överhuvudtaget ska få en glimt av var den där jävla lastbilen tog vägen bakom vattenmassorna. När man kör där ensam mitt i natten med månen som enda följeslagare får man gott om tid att tänka.
Jag lät tankarna vandra fritt ikväll och försökte bara hålla mig på vägen.
En kort teori kring religion:
Religioner. Kristendomen, liksom de flesta andra världsreligioner, måste vara årtusendets lurendrejeri! Tänk efter själva!
Det sitter en osynlig man någonstans uppe bland molnen. Den här mannen ser alllt vi gör, när som helst. Han vakar över varenda steg vi tar, över varenda handling vi gör. (Nej, jag syftar inte på jultomten) Och den här osynlige mannen har tio regler som han vill att vi ska följa. Följer vi inte dessa regler skickar han oss till en plats under jorden där han låter oss plågas och eldas och pinas och brännas och torteras i ett sinnesjukt varmt inferno där det bara finns eld, lidande och smärta i alla evigheters evighet! Men han älskar oss! :D
(Smileyn är där för att förstärka ironin i det hela)
_________________________________________________________________________
En kort uppdatering:
Torsdagen den 7:e maj var en dag fylld av ångest, nervositet och längtan. Sluttalet skulle framföras. Efter att ha jämfört mitt ämne med de andra retorikarnas tal började jag bli ängslig. Skulle mitt ytterst oseriösa tal hålla? Kommer det att funka att hålla ett argumenterande tal om våfflor efter att publiken har lyssnat på allt ifrån EU till Ipred och blodiglar(Blodgivning?)
Hur som helst blev det min tur när Kina (Inget Sch-ljud på K:et) vinkade upp mig till podiet i aulan. Tystnad... Kanske var det inte så tyst ändå? Kanske var det bara min paranoia som återigen spelade mig ett spratt. Tystnaden kändes i alla fall som att den var så total att den gick att ta på.
Men det gick ju bra! Gott om skratt från publiken redan efter inledningen! Applåder och jubel när jag gick av scenen och komplimanger från både vänner och lärare ute i korridorerna efteråt. Det höll!
Förbannade, jävla kanadicker!
Det finns nog ingen sport som eldar upp Adam så mycket som ishockey! Så när då Tre Kronor lyckas ta sig till semifinal i världsmästerskapen och får möta Kanada är det självklart att han vill dela denna stund med goda vänner. Så fick det bli! Iväg med mammas Mazda in till stan för att hämta chips, läsk och Robin. Vidare för att plocka upp två jönsar till. (Johannes och Tobbe) Tack för en trevlig kväll grabbar! Synd att det inte riktigt gick som vi hade väntat oss. De lirade ju ganska bra emellanåt!
Någon som har någonting på gång i morgon, lördag? Ring mig!
Så nu sitter man här ensam på sitt rum med Bob Dylans gälla, melodiska munspel i högtalarna och regnet smattrande mot fönsterrutan. Sitter och väntar på att kaffebryggaren vill sluta puttra så att man äntligen kan få i sig en kopp efterlängtat svart guld! (Olja, såklart. Inte kaffe.) Sitter och väntar på att brorsan ska ringa och tycka att det inte var så kul i Halmstad som han och hans kompis först trodde och att de vill åka hem igen. Sitter och väntar på att det ska sluta regna...
Kaffet är klart!
Vi ses i marschallens skugga!
Jag lät tankarna vandra fritt ikväll och försökte bara hålla mig på vägen.
En kort teori kring religion:
Religioner. Kristendomen, liksom de flesta andra världsreligioner, måste vara årtusendets lurendrejeri! Tänk efter själva!
Det sitter en osynlig man någonstans uppe bland molnen. Den här mannen ser alllt vi gör, när som helst. Han vakar över varenda steg vi tar, över varenda handling vi gör. (Nej, jag syftar inte på jultomten) Och den här osynlige mannen har tio regler som han vill att vi ska följa. Följer vi inte dessa regler skickar han oss till en plats under jorden där han låter oss plågas och eldas och pinas och brännas och torteras i ett sinnesjukt varmt inferno där det bara finns eld, lidande och smärta i alla evigheters evighet! Men han älskar oss! :D
(Smileyn är där för att förstärka ironin i det hela)
_________________________________________________________________________
En kort uppdatering:
Torsdagen den 7:e maj var en dag fylld av ångest, nervositet och längtan. Sluttalet skulle framföras. Efter att ha jämfört mitt ämne med de andra retorikarnas tal började jag bli ängslig. Skulle mitt ytterst oseriösa tal hålla? Kommer det att funka att hålla ett argumenterande tal om våfflor efter att publiken har lyssnat på allt ifrån EU till Ipred och blodiglar(Blodgivning?)
Hur som helst blev det min tur när Kina (Inget Sch-ljud på K:et) vinkade upp mig till podiet i aulan. Tystnad... Kanske var det inte så tyst ändå? Kanske var det bara min paranoia som återigen spelade mig ett spratt. Tystnaden kändes i alla fall som att den var så total att den gick att ta på.
Men det gick ju bra! Gott om skratt från publiken redan efter inledningen! Applåder och jubel när jag gick av scenen och komplimanger från både vänner och lärare ute i korridorerna efteråt. Det höll!
Förbannade, jävla kanadicker!
Det finns nog ingen sport som eldar upp Adam så mycket som ishockey! Så när då Tre Kronor lyckas ta sig till semifinal i världsmästerskapen och får möta Kanada är det självklart att han vill dela denna stund med goda vänner. Så fick det bli! Iväg med mammas Mazda in till stan för att hämta chips, läsk och Robin. Vidare för att plocka upp två jönsar till. (Johannes och Tobbe) Tack för en trevlig kväll grabbar! Synd att det inte riktigt gick som vi hade väntat oss. De lirade ju ganska bra emellanåt!
Någon som har någonting på gång i morgon, lördag? Ring mig!
Så nu sitter man här ensam på sitt rum med Bob Dylans gälla, melodiska munspel i högtalarna och regnet smattrande mot fönsterrutan. Sitter och väntar på att kaffebryggaren vill sluta puttra så att man äntligen kan få i sig en kopp efterlängtat svart guld! (Olja, såklart. Inte kaffe.) Sitter och väntar på att brorsan ska ringa och tycka att det inte var så kul i Halmstad som han och hans kompis först trodde och att de vill åka hem igen. Sitter och väntar på att det ska sluta regna...
Kaffet är klart!
Vi ses i marschallens skugga!
Kommentarer
Trackback
