Now I've been smiling lately, thinking about the good things to come
Igår tillbringade jag natten med att sitta och fila på idéer till det förbannade sluttalet som ska hållas på torsdag. Torsdag, om två dagar... Gott om tid!
Jag har i alla fall kommit på ett ämne! Ett ämne som förhoppningsvis chockerar och provocerar. Ger den effekt jag försöker få.
Men nu är det så att jag har väldigt svårt med att ta sig i kragen och skriva det förbannade talet. Jag driver mest bara runt i huset och gör allt han kan komma på istälelt för att skriva. Ta nu som ett exempel! Här sitter jag nu klockan 22:50 och skriver ett nytt, meninglöst inlägg i bloggen bara för att slippa skriva talet! Jag satsar allt på samma kort. Att inspirationen, eller paniken, båda funkar lika bra, ska komma till mig i takt med sömnbegäret och koffeinkickarna. Kaffe... En kopp hade inte suttit fel nu!
En kort teori om kärlek:
Kärlek och osäkerhet går hand i hand.
Vi kan börja med tonåringar. De har ingen aning om vilka de är eller vart deras liv är på väg men de kärar ner sig i första bästa ansikte, håller på i några veckor och hoppar över till nästa.
Efter studenten står man inför två möjligheter, jobb eller skola? Och så kärar studenterna ner sig i första vackra ansikte de möter och kärleken flödar.
Sen när allting flyter på ganska bra med villa, bil, familj,hund, fint jobb, händer något. Kärleken försvinner. Bråk, skilsmässa och vårnadstvist, allt är kört i botten. Men vad händer då? Då hittar man genast en ny förälskelse och så är man tillbaka.
Ledsen om jag har förstört er tro på kärleken eller tagit bort all spänning i livet men det är fruktansvärt logiskt när man tänker efter.
SUCK.... Kanske världens vackraste sång?
Tråkig inställning du har till livet och kärleken! Kärlek är en mänsklig drift som alla borde få ta del av, jag hoppas att även du får uppleva den...den är fantastisk.
Jag känner igen det där om kärlek, är det månne din bror som du har lånat det av?
Varför drar du alla över en kam? Har du belägg på att alla tonåringar "kärar" ner sig i första bästa ansikte? Tråkigt att du inte har högre tankar om tonåringar, kärlek eller livet. Jag trodde inte du var Svensson: villa, hund, familj och fint jobb. Du har inte har förstört min syn på kärleken och det låter inte logiskt när man tänker efter. Det låter känslokallt och oplanerat.
Varför drar du alla över en och samma kam? Har du belägg för att alla tonåringar "kärar" ner sig i första bästa ansikte? Har du inte högre förväntningar på unga människor, kärleken och livet? Vem är det som säger att man måste leva ett Svensson-liv? Du har inte förstört min tro på kärlek och det låter inte logiskt när man tänker efter. Det låter känslokallt och oplanerat.
Kärlek är en fantasi folk har, ett ideal folk vill ha. Något som man egentligen vet inte finns men vill inte se det. Kärlek är en dröm skapad av sagor, media och inte minst Hollywood. Alla påstår att kärlek existerar och ändå så sitter dem dagen, månaden eller året efter och gråter över att deras partner lämnat dem. "Detta är ett tecken på kärlek" Fan heller, du gråter inte för att du mist din partner utan du för att du är ensam. Du har ingen att vända dig till på samma sätt längre. Detta tyder på klar osäkerhet.
Johannes: Lånat och lånat, snarare snott. Men det är en enkel och logisk förklaring på nånting som folk romantiserar alldeles för mycket!
* Varför skriver herr/fru Anonym två nästan identiska kommentarer? Bara en fundering.
Svar till "Varför drar du alla över en kam? osv."
Man kan tolka det som att jag gör det, men som jag ser det skriver jag om människor i allmänhet, det finns självklart flera undantag. Det finns gott om par som spenderar hela sina liv tillsammans tex. Och nej, mina förväntningar och min tro på människor när det gäller "kärlek" är väldigt klen. Däremot menade jag inte att det skulle verka som att det var min åsikt att livet går åt helvete och man slutar med ett mediokert Svensson-liv i någon grå förort någonstans. Jag ber så mycket om ursäkt om det uppfattades så.
Känslokallt för dig kanske, käre herr/fru Anonym. Jag ser det enbart som ett faktum.
du har så himla rätt, precis vad jag tror! kärlek är kul ett tag, definitivt inte alltid, och det finns inga bra sätt att avsluta det på. den stora kärleken finns i disneyfilmer. för mig får den gärna stanna där:D
håller helt med dig! kärlek är väl jättekul men låt oss inte låtsas att den är nåt annat än den är."Den stora kärleken" finns i disneyfilmer och för min del får den gärna stanna där:)
