Vi är i mysteriernas värld och alla andra är utanför
Ibland händer det att man kommer på någonting riktigt smart. Som en blixt från klar himmel slår det ner, man utbrister glatt med ett fånigt leende: "Så måste det vara!" eller; "Varför har ingen tänkt på det här?!" När man är sådär nöjd med att ha kommit på något riktigt, riktigt smart frågar man sig själv om man kanske borde skriva ner den där riktigt, riktigt, riktigt smarta tanken. "Äh! Det här är så utomordentligt finurligt och riktigt, riktigt, riktigt, riktigt smart att jag kommer minnas det för evigt!" FEL! Oj, vad fel. Jättefel. Så ofantligt, enormt, brutalt jättefel att ordet fel inte räcker till för att beskriva hur fel det är! Det räcker med minsta lilla störande moment så är tanken puts väck; "Oh! Jag har ju lite kaffe kvar!" "Oh! En 50-öring! Det är verkligen min dag idag!" "Oh! Jag har trampat rakt in i en flock folkilskna gäss!" PUTS VÄCK SÄGER JAG!
Fr.o.m nu har jag alltid ett anteckningsblock med mig...
Vi ses i marschallens skugga!
Fr.o.m nu har jag alltid ett anteckningsblock med mig...
Vi ses i marschallens skugga!
The easy way of doing everything hard
- Är det här nånting du saknar?
Frågar en av mekarna som kollar nån mekanisk grej på maskinen mig och plockar upp en förhållandevis stor maskindel från golvet.
- Nej...
Svarar jag och funderar över hur jag skulle kunna veta om jag saknade den där durkslagsliknande mojängen han håller upp framför mig. Det är väl ändå hans jobb att hålla koll på maskindelarna och inte mitt, jag kör ju bara maskinen... eller?
- Vänta! Den kanske ska sitta här!
Han böjer sig in under maskinen och gör ett tafatt försök att få delen att passa någonstans.
- Nej, det skulle den inte. Jag petar in den här under igen.
Och så gömmer han mojängen under själva maskinen och tycker att problemet är löst! Han hittar en lös maskindel och gömmer den?! Det är ju så man löser saker... sopa problemen under mattan bara...
Jaja.. så länge maskinen inte faller i bitar är det väl ingen fara... antar jag.
Gezim.. Världens skönaste arbetskamrat!
Ett exempel på helt vanligt "skiftbytessnack":
- Adam, du studerar va?
Frågade Gezim.
Samtidigt som jag funderade på vart han ville komma med påståendet svarade jag lite förbryllat:
- Ja, jag har ett år kvar på gymnasiet..
- Bra! fortsätt med det! Plugga så mycket du kan! Skit i allt annat! Skit i pengar, skit i att skaffa jobb... det enda du ska prioritera är studierna!... och brudar! Stick hem nu, och gå ut i helgen och ragga upp några riktigt fina!
Sa han och blinkade sådär klurigt med ena ögat som bara Gezim kan.
Jag skrattade lite och sa att jag skulle göra det.
För tillfället är det många, långa och grymt roliga nerförsbackar i den emotionella bergochdalbana som är mitt liv. Den är omgiven av vackra, väldoftade blommor och kvittrande småfåglar. Det finns ingen kö och jag har åkband och kan därför åka hur mycket jag vill!
Vi ses i marschallens skugga!
Frågar en av mekarna som kollar nån mekanisk grej på maskinen mig och plockar upp en förhållandevis stor maskindel från golvet.
- Nej...
Svarar jag och funderar över hur jag skulle kunna veta om jag saknade den där durkslagsliknande mojängen han håller upp framför mig. Det är väl ändå hans jobb att hålla koll på maskindelarna och inte mitt, jag kör ju bara maskinen... eller?
- Vänta! Den kanske ska sitta här!
Han böjer sig in under maskinen och gör ett tafatt försök att få delen att passa någonstans.
- Nej, det skulle den inte. Jag petar in den här under igen.
Och så gömmer han mojängen under själva maskinen och tycker att problemet är löst! Han hittar en lös maskindel och gömmer den?! Det är ju så man löser saker... sopa problemen under mattan bara...
Jaja.. så länge maskinen inte faller i bitar är det väl ingen fara... antar jag.
Gezim.. Världens skönaste arbetskamrat!
Ett exempel på helt vanligt "skiftbytessnack":
- Adam, du studerar va?
Frågade Gezim.
Samtidigt som jag funderade på vart han ville komma med påståendet svarade jag lite förbryllat:
- Ja, jag har ett år kvar på gymnasiet..
- Bra! fortsätt med det! Plugga så mycket du kan! Skit i allt annat! Skit i pengar, skit i att skaffa jobb... det enda du ska prioritera är studierna!... och brudar! Stick hem nu, och gå ut i helgen och ragga upp några riktigt fina!
Sa han och blinkade sådär klurigt med ena ögat som bara Gezim kan.
Jag skrattade lite och sa att jag skulle göra det.
För tillfället är det många, långa och grymt roliga nerförsbackar i den emotionella bergochdalbana som är mitt liv. Den är omgiven av vackra, väldoftade blommor och kvittrande småfåglar. Det finns ingen kö och jag har åkband och kan därför åka hur mycket jag vill!
Vi ses i marschallens skugga!
Hello beautiful thing, maybe you could save my life?
Idag har varit en bra dag!
Vaknade samtidigt med solen i dag med ett stort leende på läpparna och tänkte: "Vad underbart att få gå upp såhär tidigt idag igen och få chansen att arbeta hela långa dagen!"
De jävla klåparna på DIAB slarvade bort vår truck när jag behövde den som mest...
Men det är inte detta som har gjort den 14:e Juli 2009 så bra! Efter jobbet fick Adam för sig att vara lite ovanligt nyttig och springa en runda. Efter ungefär tjugo minuter inträffar olyckan... PANG! Obeskrivlig, brännande smärta i örat och axeln! Adam har krockat.... med en geting.
Jag fortsatte springa ett tag och försökte få grepp om situationen. När allt stod klart för mig vände jag mig om skrek till den omtumlande flygaren; "Se dig för ditt blindstyre! Här gäller högerregeln!"
Vi bytte försäkringsuppgifter och kom överens om att det inte var nödvändigt att blanda in polisen.
Jag sprang vidare.
"Vilken underbar dag!", tänkte jag när jag kom hem, trött, svettig och med en bultande smärta i axeln som skickade rysningar i hela kroppen.
Nämen! Titta på klockan! Nästan 22.00! Det är ju läggdags! Vilken tur jag har som får gå upp till en gudomligt vacker soluppgång klockan 5.00 imorgon igen, och på torsdag... och fredag... Jag är verkligen lyckligt lottad och lider med alla er som är lediga och måste sova till långt in på förmiddagen och missa detta fantastiska skådespel och känslan av morgondaggen mellan tårna när man går ut i gräset barfota med sitt morgonkaffe! Underbart.
Hade någon haft en sarkasm-detektor hade den gett fullt utslag här!
Men nåt sånt finns ju inte.... det är bara trams... Vem skulle behöva en sån? Bara dumma personer som inte förstår sarkasm. Men är dom så dumma undrar jag om det inte är bättre att låta dom leva i sin dumma, bekymmersfira värld istället...
Sarkasm-Detektor 2000!... löjligt...
Hehe...
Vi ses i marschallens skugga!
Vaknade samtidigt med solen i dag med ett stort leende på läpparna och tänkte: "Vad underbart att få gå upp såhär tidigt idag igen och få chansen att arbeta hela långa dagen!"
De jävla klåparna på DIAB slarvade bort vår truck när jag behövde den som mest...
Men det är inte detta som har gjort den 14:e Juli 2009 så bra! Efter jobbet fick Adam för sig att vara lite ovanligt nyttig och springa en runda. Efter ungefär tjugo minuter inträffar olyckan... PANG! Obeskrivlig, brännande smärta i örat och axeln! Adam har krockat.... med en geting.
Jag fortsatte springa ett tag och försökte få grepp om situationen. När allt stod klart för mig vände jag mig om skrek till den omtumlande flygaren; "Se dig för ditt blindstyre! Här gäller högerregeln!"
Vi bytte försäkringsuppgifter och kom överens om att det inte var nödvändigt att blanda in polisen.
Jag sprang vidare.
"Vilken underbar dag!", tänkte jag när jag kom hem, trött, svettig och med en bultande smärta i axeln som skickade rysningar i hela kroppen.
Nämen! Titta på klockan! Nästan 22.00! Det är ju läggdags! Vilken tur jag har som får gå upp till en gudomligt vacker soluppgång klockan 5.00 imorgon igen, och på torsdag... och fredag... Jag är verkligen lyckligt lottad och lider med alla er som är lediga och måste sova till långt in på förmiddagen och missa detta fantastiska skådespel och känslan av morgondaggen mellan tårna när man går ut i gräset barfota med sitt morgonkaffe! Underbart.
Hade någon haft en sarkasm-detektor hade den gett fullt utslag här!
Men nåt sånt finns ju inte.... det är bara trams... Vem skulle behöva en sån? Bara dumma personer som inte förstår sarkasm. Men är dom så dumma undrar jag om det inte är bättre att låta dom leva i sin dumma, bekymmersfira värld istället...
Sarkasm-Detektor 2000!... löjligt...
Hehe...
Vi ses i marschallens skugga!
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.
Nu faller mörkret över stan, och jag går runt och sparkar löv,
Som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.
Varför känns det som att sommaren snart är slut? Juli har för fasen knappt börjat!
Det kan mycket väl vara så enkelt som att jag tycker det är lite sorgligt att solen har försvunnit och regnet "äntligen" har hittat hit. Men framförallt har det med DIAB att göra... detta ondskans fäste.. roten till allt dåligt som händer alla som sätter sin fot på dess marker. Jag är övertygad om att arbeta på DIAB är direkt skadligt för både den fysiska och psykiska hälsan. Nu när jag har fått något att göra på mina annars väldigt händelselösa sommardagar känns det som att tiden flyger förbi med ljusets hasitighet. Den här veckan har försvunnit innan jag ens hann blinka. Man vaknar tidigt, åker in till den stora gula fabriken, ställer sig vid sina tre maskiner och sköter sitt jobb, rätt som det är är klockan 16:15 och det är dags att gå och duscha. Sen åker man hem, äter lite halvtaskiga rester eftersom mamma inte bryr sig om att laga mat nu när hon har semester. Kvällen spenderas på soffan framför tv:n och innan man vet ordet av det är klockan läggdags. Och så börjar det om... Visst, det är jätteskönt att ha ett jobb och tjäna lite rejäla pengar, men dessa ser jag inte röken av förrän i höst.
Chefen berömde mig för hur jag skötte maskinen, trots att jag råkade förstöra två pallar med en prislapp på ungefär 50 000kr som skulle skickas till Japan i fredags ... det var ju nästan en olyckshändelse. Min chef är snäll.
Nog om DIAB! Även om min favoritsyssla den här veckan är att klaga och gnälla över min arbtesplats har dte faktiskt hänt lite kul saker ändå! En del bad har hunnits med i Kapellsjön, detta paradis på Jorden! Och för första gången har jag fått med mig någon att gå och äta sushi! Det var faktiskt inte helt fel, även om rå fisk verkligen känns helt fel! De där jävla ätpinnarna ska vi inte ens prata om...
Jag erkänner, jag har inte varit särskilt aktiv i min blogg på sistone... men det finns helt enkelt ingen, lust, ork eller vilja att skriva! DIAB lyckas varje dag med att suga ut varenda liten droppe av energi. Inte ens ikväll, när jag faktiskt har tagit mig i kragen och satt mig att skriva, finns det någon lust eller ork... Ikväll skrivs det enbart för att ha något att göra... Jag vill inte gå och jobba när alla andra sitter hemma och gör ingenting eller åker till Hultsfred... jag är inte avundsjuk... inte alls...
Vi ses i marschallens skugga!
Som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.
Varför känns det som att sommaren snart är slut? Juli har för fasen knappt börjat!
Det kan mycket väl vara så enkelt som att jag tycker det är lite sorgligt att solen har försvunnit och regnet "äntligen" har hittat hit. Men framförallt har det med DIAB att göra... detta ondskans fäste.. roten till allt dåligt som händer alla som sätter sin fot på dess marker. Jag är övertygad om att arbeta på DIAB är direkt skadligt för både den fysiska och psykiska hälsan. Nu när jag har fått något att göra på mina annars väldigt händelselösa sommardagar känns det som att tiden flyger förbi med ljusets hasitighet. Den här veckan har försvunnit innan jag ens hann blinka. Man vaknar tidigt, åker in till den stora gula fabriken, ställer sig vid sina tre maskiner och sköter sitt jobb, rätt som det är är klockan 16:15 och det är dags att gå och duscha. Sen åker man hem, äter lite halvtaskiga rester eftersom mamma inte bryr sig om att laga mat nu när hon har semester. Kvällen spenderas på soffan framför tv:n och innan man vet ordet av det är klockan läggdags. Och så börjar det om... Visst, det är jätteskönt att ha ett jobb och tjäna lite rejäla pengar, men dessa ser jag inte röken av förrän i höst.
Chefen berömde mig för hur jag skötte maskinen, trots att jag råkade förstöra två pallar med en prislapp på ungefär 50 000kr som skulle skickas till Japan i fredags ... det var ju nästan en olyckshändelse. Min chef är snäll.
Nog om DIAB! Även om min favoritsyssla den här veckan är att klaga och gnälla över min arbtesplats har dte faktiskt hänt lite kul saker ändå! En del bad har hunnits med i Kapellsjön, detta paradis på Jorden! Och för första gången har jag fått med mig någon att gå och äta sushi! Det var faktiskt inte helt fel, även om rå fisk verkligen känns helt fel! De där jävla ätpinnarna ska vi inte ens prata om...
Jag erkänner, jag har inte varit särskilt aktiv i min blogg på sistone... men det finns helt enkelt ingen, lust, ork eller vilja att skriva! DIAB lyckas varje dag med att suga ut varenda liten droppe av energi. Inte ens ikväll, när jag faktiskt har tagit mig i kragen och satt mig att skriva, finns det någon lust eller ork... Ikväll skrivs det enbart för att ha något att göra... Jag vill inte gå och jobba när alla andra sitter hemma och gör ingenting eller åker till Hultsfred... jag är inte avundsjuk... inte alls...
Vi ses i marschallens skugga!
