Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.
Nu faller mörkret över stan, och jag går runt och sparkar löv,
Som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.
Varför känns det som att sommaren snart är slut? Juli har för fasen knappt börjat!
Det kan mycket väl vara så enkelt som att jag tycker det är lite sorgligt att solen har försvunnit och regnet "äntligen" har hittat hit. Men framförallt har det med DIAB att göra... detta ondskans fäste.. roten till allt dåligt som händer alla som sätter sin fot på dess marker. Jag är övertygad om att arbeta på DIAB är direkt skadligt för både den fysiska och psykiska hälsan. Nu när jag har fått något att göra på mina annars väldigt händelselösa sommardagar känns det som att tiden flyger förbi med ljusets hasitighet. Den här veckan har försvunnit innan jag ens hann blinka. Man vaknar tidigt, åker in till den stora gula fabriken, ställer sig vid sina tre maskiner och sköter sitt jobb, rätt som det är är klockan 16:15 och det är dags att gå och duscha. Sen åker man hem, äter lite halvtaskiga rester eftersom mamma inte bryr sig om att laga mat nu när hon har semester. Kvällen spenderas på soffan framför tv:n och innan man vet ordet av det är klockan läggdags. Och så börjar det om... Visst, det är jätteskönt att ha ett jobb och tjäna lite rejäla pengar, men dessa ser jag inte röken av förrän i höst.
Chefen berömde mig för hur jag skötte maskinen, trots att jag råkade förstöra två pallar med en prislapp på ungefär 50 000kr som skulle skickas till Japan i fredags ... det var ju nästan en olyckshändelse. Min chef är snäll.
Nog om DIAB! Även om min favoritsyssla den här veckan är att klaga och gnälla över min arbtesplats har dte faktiskt hänt lite kul saker ändå! En del bad har hunnits med i Kapellsjön, detta paradis på Jorden! Och för första gången har jag fått med mig någon att gå och äta sushi! Det var faktiskt inte helt fel, även om rå fisk verkligen känns helt fel! De där jävla ätpinnarna ska vi inte ens prata om...
Jag erkänner, jag har inte varit särskilt aktiv i min blogg på sistone... men det finns helt enkelt ingen, lust, ork eller vilja att skriva! DIAB lyckas varje dag med att suga ut varenda liten droppe av energi. Inte ens ikväll, när jag faktiskt har tagit mig i kragen och satt mig att skriva, finns det någon lust eller ork... Ikväll skrivs det enbart för att ha något att göra... Jag vill inte gå och jobba när alla andra sitter hemma och gör ingenting eller åker till Hultsfred... jag är inte avundsjuk... inte alls...
Vi ses i marschallens skugga!
Som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.
Varför känns det som att sommaren snart är slut? Juli har för fasen knappt börjat!
Det kan mycket väl vara så enkelt som att jag tycker det är lite sorgligt att solen har försvunnit och regnet "äntligen" har hittat hit. Men framförallt har det med DIAB att göra... detta ondskans fäste.. roten till allt dåligt som händer alla som sätter sin fot på dess marker. Jag är övertygad om att arbeta på DIAB är direkt skadligt för både den fysiska och psykiska hälsan. Nu när jag har fått något att göra på mina annars väldigt händelselösa sommardagar känns det som att tiden flyger förbi med ljusets hasitighet. Den här veckan har försvunnit innan jag ens hann blinka. Man vaknar tidigt, åker in till den stora gula fabriken, ställer sig vid sina tre maskiner och sköter sitt jobb, rätt som det är är klockan 16:15 och det är dags att gå och duscha. Sen åker man hem, äter lite halvtaskiga rester eftersom mamma inte bryr sig om att laga mat nu när hon har semester. Kvällen spenderas på soffan framför tv:n och innan man vet ordet av det är klockan läggdags. Och så börjar det om... Visst, det är jätteskönt att ha ett jobb och tjäna lite rejäla pengar, men dessa ser jag inte röken av förrän i höst.
Chefen berömde mig för hur jag skötte maskinen, trots att jag råkade förstöra två pallar med en prislapp på ungefär 50 000kr som skulle skickas till Japan i fredags ... det var ju nästan en olyckshändelse. Min chef är snäll.
Nog om DIAB! Även om min favoritsyssla den här veckan är att klaga och gnälla över min arbtesplats har dte faktiskt hänt lite kul saker ändå! En del bad har hunnits med i Kapellsjön, detta paradis på Jorden! Och för första gången har jag fått med mig någon att gå och äta sushi! Det var faktiskt inte helt fel, även om rå fisk verkligen känns helt fel! De där jävla ätpinnarna ska vi inte ens prata om...
Jag erkänner, jag har inte varit särskilt aktiv i min blogg på sistone... men det finns helt enkelt ingen, lust, ork eller vilja att skriva! DIAB lyckas varje dag med att suga ut varenda liten droppe av energi. Inte ens ikväll, när jag faktiskt har tagit mig i kragen och satt mig att skriva, finns det någon lust eller ork... Ikväll skrivs det enbart för att ha något att göra... Jag vill inte gå och jobba när alla andra sitter hemma och gör ingenting eller åker till Hultsfred... jag är inte avundsjuk... inte alls...
Vi ses i marschallens skugga!
Kommentarer
Postat av: xXx_Japan_Lover_p17.5
Ätpinnar rUleZ!
Trackback
