Farsdag
Farsdag, ännu en av alla materialistiska, kapitalist imperialistiska, bluff-högtider vars enda syfte är att den stora massan ska konsumera mera. Därför får faktiskt far ingen present på farsdag av mig!
(Nej, jag glömde inte bort att det var idag, rusade iväg till konsum och köpte en trisslott... inte alls.)
Vi ses i marschallens skugga
(Nej, jag glömde inte bort att det var idag, rusade iväg till konsum och köpte en trisslott... inte alls.)
Vi ses i marschallens skugga
All your reindeer armies, are all going home.
Nerdrogad på smärtstillande och febernedsättande. Käkar C-vitamintillskott som om det vore jordnötter. Rösten är så gott som borta. Halsen känns som den har blivit gurglad med rakblad och därför är glass det enda jag kan äta...
Vi ses i marschallens skugga.
Vi ses i marschallens skugga.
Topp 3 - Läskiga barnprogramsfigurer.
#3: Shere Khan, från Djungelboken
Okej, Shere Khan från Disney's Djungelboken är väl kanske inte så läskig i sig. Självklart är han lite obehaglig. Vad gör han då på den här listan? Undrar observanta läsare. Enkelt! Tigern Shere Khan är förmodligen Disney's absolut största mästerverk när det kommer till att skapa en filmskurk! Shere Khan har allt! Han kan föra sig väl, talar välartikulerat, har långa, sylvassa, infällbara klor, förlorar aldrig sitt iskalla lugn och, bäst av allt; han talar härligt förförsikt med ett slags spinnande i rösten kompletterat med sin aristokratiska engelska dialekt sådär som bara Shere Khan kan.
Alla vi som har sett Djungelboken vet vad Shere Khan vill. Hitta Mowgli, förstås! Varför då? För att DÖDA honom! Varför då? För att Shere Khan HATAR ALLA MÄNNISKOR! Vi snackar alltså om en tiger som vill utrota en hel art och börjar med en liten, stackars, undernärd pojke. Allt visar på att han är genomond, samtidigt som han är en gentleman. Därför förtjänar Shere Khan tredjeplatsen. Han framkallar den där härliga rysningen man får av att bevittna ren ondska, fint förpackad i en gentlemanna-tiger, förstås.
#2: Feathers McGraw från Wallace & Gromit: Fel Brallor *
Ingen vet varifrån han kommer, ingen vet varför han sätter en röd gummihansdske på huvudet! Har han en konstig fetish till gummi? Vill han se ut som en svart, knappögd tupp? Eller har han helt enkelt alltid känt som om han aldrig passat in. Som om han aldrig har varit en pingvin, utan en tupp, och nu gör allt han kan för att ha en egen personlighet? Spekulationerna är många, mysterierna är ännu fler...
Jag glömmer aldrig första gången jag såg Feathers McGraw, om det är hans riktiga namn. Jag minns varenda rysning jag fick av hans känslokalla uttryck, hans iskalla, stirrande, svarta små, uttryckslösa ögon som sitter alldeles för tätt på det smala pingvinhuvudet. Jag satt som fastspikad och hejade på stackars Gromit som visste vad som var på gång hela tiden! Framför allt minns jag den där hemska scenen när Feathers står i fönstret och stirrar tomt ut i den mörka, regniga natten... Jag får fortfarande ilningar längs ryggraden.
En fråga har jag ändå som jag aldrig har fått nåt svar på; hur kan en pingvin med fenor till vingar använda en revolver? Samtidigt som han kör ett leksakståg och håller i en säck med den ena fenan? Någon som har en vettig förklaring?
#1 Mårran, från Mumintrollen
Mårran ja... Ännu en av alla sjukt konstiga skapelser som kom att uppstå ur Mumintrollen. Denna genomruttna styggelse till kreatur som fryser allt hon rör till iskall is! (Ja, jag tänkte faktiskt så, och skrev det för att det är så grymt självklart!) Mårran, detta konformade monster med en näsa som skulle få en plastikirurg att dö av utmattning. Denna helvetets avkomma med världens mest känslokalla, genomonda blick och ett oförklarligt hånleende som endast kan betyda att hon njuter av att jaga de stackars små Knyttena** och skrämma livet ur stackars små oskyldiga barn hemma i tv-sofforna som bara vill se vilka sorts upptåg de snälla mumintrollen har för sig och inte vill se när Muminpappa tar fram sitt muskedunder och hotar att skjuta ihjäl Mårran om hon inte går därifrån! Mumintrollen är för guds skull ett barnprogram!! Vilken själlös idiot till manusförfattare har allvarligt talat suttit och kommit på den här storyn och tänkt: "Barn, ja... Det är de som tycker om asläskiga monster och när någon hotar någon annan till livet med ett gevär!"
Jag komemr aldrig att glömma första avsnittet jag såg med Mårran, som också blev det sista avsnittet av Mumintrollen jag någonsin har sett. Jag kröp in under min filt och gömde mig bakom soffan. Men ändå var jag tvungen att se hur det gick för Mumintrollen och knyttena! Efter den kvällen var Mårran en regelbunden besökare i mina mardrömmar i flera månader framöver.
Men det är ändå inte de här minnena som har fått mig att spy galla över Mårran utan det här:
Vilken förälder köper allvarligt talat ett Mårran-mjukisdjur till sitt barn?! En f.d. mentalsjuk förälder. En oansvarig, känslokall sadist till förälder osm bara vill se sitt barn vrida sig i plågor eller vill beröva sitt barn något av det bästa i vår värld, nattsömnen!
Mårran. Det absolut läskigaste som någonsin har skapats i huvudet hos en barnfilmsförfattare. Obestridd nummer 1. Läskigare än Feathers McGraw, läskigare än Shere Khan t.o.m. läskigare än valen i Pinocchio som också var en stark kandidat till den här listan.
Än idag får jag rysningar av blotta åsynen av denna lila styggelse...
Vi ses i marschallens skugga!
* Författaren vill bara påpeka att detta kanske är världshistoriens bästa filmtitel.
** Som för övrigt inte är något annat än tjuvar... gulliga tjuvar.
Okej, Shere Khan från Disney's Djungelboken är väl kanske inte så läskig i sig. Självklart är han lite obehaglig. Vad gör han då på den här listan? Undrar observanta läsare. Enkelt! Tigern Shere Khan är förmodligen Disney's absolut största mästerverk när det kommer till att skapa en filmskurk! Shere Khan har allt! Han kan föra sig väl, talar välartikulerat, har långa, sylvassa, infällbara klor, förlorar aldrig sitt iskalla lugn och, bäst av allt; han talar härligt förförsikt med ett slags spinnande i rösten kompletterat med sin aristokratiska engelska dialekt sådär som bara Shere Khan kan.
Alla vi som har sett Djungelboken vet vad Shere Khan vill. Hitta Mowgli, förstås! Varför då? För att DÖDA honom! Varför då? För att Shere Khan HATAR ALLA MÄNNISKOR! Vi snackar alltså om en tiger som vill utrota en hel art och börjar med en liten, stackars, undernärd pojke. Allt visar på att han är genomond, samtidigt som han är en gentleman. Därför förtjänar Shere Khan tredjeplatsen. Han framkallar den där härliga rysningen man får av att bevittna ren ondska, fint förpackad i en gentlemanna-tiger, förstås.
#2: Feathers McGraw från Wallace & Gromit: Fel Brallor *
Ingen vet varifrån han kommer, ingen vet varför han sätter en röd gummihansdske på huvudet! Har han en konstig fetish till gummi? Vill han se ut som en svart, knappögd tupp? Eller har han helt enkelt alltid känt som om han aldrig passat in. Som om han aldrig har varit en pingvin, utan en tupp, och nu gör allt han kan för att ha en egen personlighet? Spekulationerna är många, mysterierna är ännu fler...
Jag glömmer aldrig första gången jag såg Feathers McGraw, om det är hans riktiga namn. Jag minns varenda rysning jag fick av hans känslokalla uttryck, hans iskalla, stirrande, svarta små, uttryckslösa ögon som sitter alldeles för tätt på det smala pingvinhuvudet. Jag satt som fastspikad och hejade på stackars Gromit som visste vad som var på gång hela tiden! Framför allt minns jag den där hemska scenen när Feathers står i fönstret och stirrar tomt ut i den mörka, regniga natten... Jag får fortfarande ilningar längs ryggraden.
En fråga har jag ändå som jag aldrig har fått nåt svar på; hur kan en pingvin med fenor till vingar använda en revolver? Samtidigt som han kör ett leksakståg och håller i en säck med den ena fenan? Någon som har en vettig förklaring?
#1 Mårran, från Mumintrollen
Mårran ja... Ännu en av alla sjukt konstiga skapelser som kom att uppstå ur Mumintrollen. Denna genomruttna styggelse till kreatur som fryser allt hon rör till iskall is! (Ja, jag tänkte faktiskt så, och skrev det för att det är så grymt självklart!) Mårran, detta konformade monster med en näsa som skulle få en plastikirurg att dö av utmattning. Denna helvetets avkomma med världens mest känslokalla, genomonda blick och ett oförklarligt hånleende som endast kan betyda att hon njuter av att jaga de stackars små Knyttena** och skrämma livet ur stackars små oskyldiga barn hemma i tv-sofforna som bara vill se vilka sorts upptåg de snälla mumintrollen har för sig och inte vill se när Muminpappa tar fram sitt muskedunder och hotar att skjuta ihjäl Mårran om hon inte går därifrån! Mumintrollen är för guds skull ett barnprogram!! Vilken själlös idiot till manusförfattare har allvarligt talat suttit och kommit på den här storyn och tänkt: "Barn, ja... Det är de som tycker om asläskiga monster och när någon hotar någon annan till livet med ett gevär!"
Jag komemr aldrig att glömma första avsnittet jag såg med Mårran, som också blev det sista avsnittet av Mumintrollen jag någonsin har sett. Jag kröp in under min filt och gömde mig bakom soffan. Men ändå var jag tvungen att se hur det gick för Mumintrollen och knyttena! Efter den kvällen var Mårran en regelbunden besökare i mina mardrömmar i flera månader framöver.
Men det är ändå inte de här minnena som har fått mig att spy galla över Mårran utan det här:
Vilken förälder köper allvarligt talat ett Mårran-mjukisdjur till sitt barn?! En f.d. mentalsjuk förälder. En oansvarig, känslokall sadist till förälder osm bara vill se sitt barn vrida sig i plågor eller vill beröva sitt barn något av det bästa i vår värld, nattsömnen!
Mårran. Det absolut läskigaste som någonsin har skapats i huvudet hos en barnfilmsförfattare. Obestridd nummer 1. Läskigare än Feathers McGraw, läskigare än Shere Khan t.o.m. läskigare än valen i Pinocchio som också var en stark kandidat till den här listan.
Än idag får jag rysningar av blotta åsynen av denna lila styggelse...
Vi ses i marschallens skugga!
* Författaren vill bara påpeka att detta kanske är världshistoriens bästa filmtitel.
** Som för övrigt inte är något annat än tjuvar... gulliga tjuvar.
Look up and see the clouds, look down and see the cold floor.
http://www.youtube.com/watch?v=O_tTaxI1UDU
Ja, jag vet att jag har postat den här videon på bloggen en gång tidigare och jag gör det av exakt samma anledning nu som jag gjorde då.
Lyssna på mästerkatten, ta till er musiken, budskapet, förstå.
Kanske världens vackraste sång...
Vi ses i marschallens skugga
Ja, jag vet att jag har postat den här videon på bloggen en gång tidigare och jag gör det av exakt samma anledning nu som jag gjorde då.
Lyssna på mästerkatten, ta till er musiken, budskapet, förstå.
Kanske världens vackraste sång...
Vi ses i marschallens skugga
Internationella fredsdagen - En viktig, bortglömd dag
Ja, det är faktiskt den internationella fredsdagen idag den 21:e september! Dagen då all världens människor ska lägga ner sina vapen, krama om varandra, vänner som fiender, och försöka sätta sig in i hur den andre har det och försöka förstå i hela 24 timmar!
Jag skäms över att jag själv hade glömt bort denna kanske årets viktigaste dag! Men erkänn nu, hur många av er hade ens den ringaste aning om att det fanns en internationell fredsdag? Hur som helst finns det fortfarande en knapp timme kvar att uppmärksamma denna! Så dunka in Peace Train i högtalarna och hylla freds-sköldpaddan Ture!
http://www.youtube.com/watch?v=7sjSHazjrWg
(Av någon anledning funkade inte inbäddning av videon, skit samma! Lyssna, njut och lär!)
Fredsköldpaddan Ture
Jag skäms över att jag själv hade glömt bort denna kanske årets viktigaste dag! Men erkänn nu, hur många av er hade ens den ringaste aning om att det fanns en internationell fredsdag? Hur som helst finns det fortfarande en knapp timme kvar att uppmärksamma denna! Så dunka in Peace Train i högtalarna och hylla freds-sköldpaddan Ture!
http://www.youtube.com/watch?v=7sjSHazjrWg
(Av någon anledning funkade inte inbäddning av videon, skit samma! Lyssna, njut och lär!)
Fredsköldpaddan Ture
Dålig humor - Adam är ditt namn
Utnyttjat brödraskap
"Hallå brorsan! Kan du hämta mig i Ängelholm?"
En mening man inte alltför ofta vill höra. Särskilt inte som man precis passerat Ängelholm på väg hem från Helsingborg. I och för sig var bilen ändå redan full och det fanns ingen möjlighet att ta med fler passagerare. Jag frågar om han inte kan fixa nån annan skjuts.
"Jag kommer inte hem annars!"
suck... vad gör man väl inte för sin bror...
"Du behöver inte köra förrän vid tre! Jag skickar då!"
Tre? Vänta lite... vad fan?
Regn är bra! Jag gillar regn.
Vi ses i marschallens skugga!
Jag drack dina druckna ögon, nu ser jag saker som ingen ser.
Kisen är död
Kisen är död
Kisen är dö-öd
Ännu ett sommarlov över... sommaren 2009 går till historien som en av alla somrar i mängden.
Så var det dags för sommarlovets sista dag i år igen. Allt är redan välbekant. Samma rastlöshet, samma känsla av att det inte är lönt att göra nånting idag för skolan börjar ju ändå imorgon, samma ångest över att inte ha gjort hälften av allt man hade tänkt göra när sommarlovet började. Déjà Vu någon?
Vi ses i marschallens skugga
Avbruten djupsömn
Idag har varit en dålig dag!
Man vet att veckan kommer bli bra när det första man gör på måndag morgon är att vakna på fel sida, vilket i sig kanske inte låter så farligt, men blir lätt smått problematiskt när "fel sida" av sängen står intill en mycket hård vägg.
Nu är det snart 9 månader sen sängen flyttades och inte en enda natt har jag haft problem med det. Men i morse när väckarklockan ringde i ottan var jag 100% säker på att sängen stod åt andra hållet när jag for upp ur dess mjuka dun för att inte lockas att snooza några extra timmar.
Att starta dagen med huvudvärk och näsblod är inget jag rekommenderar, prova istälelt en kopp kaffe och tallrik vanilj-yoggi! Gärna med lite russin eller blåbär. Eller ännu bättre: snooza den där kvarten du har reserverat för morgonbestyren; frukost, borsta tänderna, springa runt och leta efter rena, hela sockar, och rusa istället upp i sista minuten och skynda iväg till jobbet. Funkar varje gång.
Bra väder idag! Jag tycker om när vädret matchar mitt humör!
För övrigt börjar choklad nästan bli smått äckligt...
Vi ses i marschallen skugga
Cykelhjälmar, Foppatofflor och det omöjliga
Jag skulle vilja hylla en yrkesgrupp som har lyckats med vad jag tidigare trodde var omöjligt. På senare tid har jag insett att det redan är gjort!
En eloge till cykelhjälmstillverkarna!
Eller snarare designerna på cykelhjälmsföretagen.
Det måste verkligen ha varit svårt att designa ett klädesplagg (Kalla det huvudbonad om ni vill, men är inte det samma sak?) som ingen, aboslut INGEN ser bra ut i! Hur en person än ser ut och vilka kläder denne person än har på sig sabbar en cykelhjälm allt! Det finns inget annat känt plagg som inte klär någon alls förutom cykelhjälmen, vad jag vet, och foppatofflor, förstås. Men dessa plastiga ursäkter till skor vägrar jag att räkna som kläder. Foppatofflor är ännu en sån där sak som man endast tar på sig under pistolhot. Till denna kategori hör även: munkavel, handklovar, långkalsingar, stjärngossestrut och konfirmationssärk. Hur fult ett plagg än är finns det i alla fall alltid NÅGON som ser någorlunda bra ut i det, men nej då... inte i en cykelhjälm.
Så till alla ni cykelhjälmstillverkare (Designers): Grattis! Ni har uppnåt det ouppnåeliga! Ni kunde väl i alla fall brytt er lite grann! Engagerat er lite i er produkt, bara pyttelite, istället för att bara slänga ihop lite firgolit och plast, tycka att ni är färdiga och hämta ut er feta lön. (Som jag tar för givet att cykelhjälmsdesigners får. Och nej, strömlinjeformen på dagens cykelhjälmar gör de INTE snyggare) Men eftersom hjälmarna ska rädda våra liv kan vi väl leva med att de är fula, eller?
Vi ses i marschallens skugga
En eloge till cykelhjälmstillverkarna!
Eller snarare designerna på cykelhjälmsföretagen.
Det måste verkligen ha varit svårt att designa ett klädesplagg (Kalla det huvudbonad om ni vill, men är inte det samma sak?) som ingen, aboslut INGEN ser bra ut i! Hur en person än ser ut och vilka kläder denne person än har på sig sabbar en cykelhjälm allt! Det finns inget annat känt plagg som inte klär någon alls förutom cykelhjälmen, vad jag vet, och foppatofflor, förstås. Men dessa plastiga ursäkter till skor vägrar jag att räkna som kläder. Foppatofflor är ännu en sån där sak som man endast tar på sig under pistolhot. Till denna kategori hör även: munkavel, handklovar, långkalsingar, stjärngossestrut och konfirmationssärk. Hur fult ett plagg än är finns det i alla fall alltid NÅGON som ser någorlunda bra ut i det, men nej då... inte i en cykelhjälm.
Så till alla ni cykelhjälmstillverkare (Designers): Grattis! Ni har uppnåt det ouppnåeliga! Ni kunde väl i alla fall brytt er lite grann! Engagerat er lite i er produkt, bara pyttelite, istället för att bara slänga ihop lite firgolit och plast, tycka att ni är färdiga och hämta ut er feta lön. (Som jag tar för givet att cykelhjälmsdesigners får. Och nej, strömlinjeformen på dagens cykelhjälmar gör de INTE snyggare) Men eftersom hjälmarna ska rädda våra liv kan vi väl leva med att de är fula, eller?
Vi ses i marschallens skugga
Vi är i mysteriernas värld och alla andra är utanför
Ibland händer det att man kommer på någonting riktigt smart. Som en blixt från klar himmel slår det ner, man utbrister glatt med ett fånigt leende: "Så måste det vara!" eller; "Varför har ingen tänkt på det här?!" När man är sådär nöjd med att ha kommit på något riktigt, riktigt smart frågar man sig själv om man kanske borde skriva ner den där riktigt, riktigt, riktigt smarta tanken. "Äh! Det här är så utomordentligt finurligt och riktigt, riktigt, riktigt, riktigt smart att jag kommer minnas det för evigt!" FEL! Oj, vad fel. Jättefel. Så ofantligt, enormt, brutalt jättefel att ordet fel inte räcker till för att beskriva hur fel det är! Det räcker med minsta lilla störande moment så är tanken puts väck; "Oh! Jag har ju lite kaffe kvar!" "Oh! En 50-öring! Det är verkligen min dag idag!" "Oh! Jag har trampat rakt in i en flock folkilskna gäss!" PUTS VÄCK SÄGER JAG!
Fr.o.m nu har jag alltid ett anteckningsblock med mig...
Vi ses i marschallens skugga!
Fr.o.m nu har jag alltid ett anteckningsblock med mig...
Vi ses i marschallens skugga!
The easy way of doing everything hard
- Är det här nånting du saknar?
Frågar en av mekarna som kollar nån mekanisk grej på maskinen mig och plockar upp en förhållandevis stor maskindel från golvet.
- Nej...
Svarar jag och funderar över hur jag skulle kunna veta om jag saknade den där durkslagsliknande mojängen han håller upp framför mig. Det är väl ändå hans jobb att hålla koll på maskindelarna och inte mitt, jag kör ju bara maskinen... eller?
- Vänta! Den kanske ska sitta här!
Han böjer sig in under maskinen och gör ett tafatt försök att få delen att passa någonstans.
- Nej, det skulle den inte. Jag petar in den här under igen.
Och så gömmer han mojängen under själva maskinen och tycker att problemet är löst! Han hittar en lös maskindel och gömmer den?! Det är ju så man löser saker... sopa problemen under mattan bara...
Jaja.. så länge maskinen inte faller i bitar är det väl ingen fara... antar jag.
Gezim.. Världens skönaste arbetskamrat!
Ett exempel på helt vanligt "skiftbytessnack":
- Adam, du studerar va?
Frågade Gezim.
Samtidigt som jag funderade på vart han ville komma med påståendet svarade jag lite förbryllat:
- Ja, jag har ett år kvar på gymnasiet..
- Bra! fortsätt med det! Plugga så mycket du kan! Skit i allt annat! Skit i pengar, skit i att skaffa jobb... det enda du ska prioritera är studierna!... och brudar! Stick hem nu, och gå ut i helgen och ragga upp några riktigt fina!
Sa han och blinkade sådär klurigt med ena ögat som bara Gezim kan.
Jag skrattade lite och sa att jag skulle göra det.
För tillfället är det många, långa och grymt roliga nerförsbackar i den emotionella bergochdalbana som är mitt liv. Den är omgiven av vackra, väldoftade blommor och kvittrande småfåglar. Det finns ingen kö och jag har åkband och kan därför åka hur mycket jag vill!
Vi ses i marschallens skugga!
Frågar en av mekarna som kollar nån mekanisk grej på maskinen mig och plockar upp en förhållandevis stor maskindel från golvet.
- Nej...
Svarar jag och funderar över hur jag skulle kunna veta om jag saknade den där durkslagsliknande mojängen han håller upp framför mig. Det är väl ändå hans jobb att hålla koll på maskindelarna och inte mitt, jag kör ju bara maskinen... eller?
- Vänta! Den kanske ska sitta här!
Han böjer sig in under maskinen och gör ett tafatt försök att få delen att passa någonstans.
- Nej, det skulle den inte. Jag petar in den här under igen.
Och så gömmer han mojängen under själva maskinen och tycker att problemet är löst! Han hittar en lös maskindel och gömmer den?! Det är ju så man löser saker... sopa problemen under mattan bara...
Jaja.. så länge maskinen inte faller i bitar är det väl ingen fara... antar jag.
Gezim.. Världens skönaste arbetskamrat!
Ett exempel på helt vanligt "skiftbytessnack":
- Adam, du studerar va?
Frågade Gezim.
Samtidigt som jag funderade på vart han ville komma med påståendet svarade jag lite förbryllat:
- Ja, jag har ett år kvar på gymnasiet..
- Bra! fortsätt med det! Plugga så mycket du kan! Skit i allt annat! Skit i pengar, skit i att skaffa jobb... det enda du ska prioritera är studierna!... och brudar! Stick hem nu, och gå ut i helgen och ragga upp några riktigt fina!
Sa han och blinkade sådär klurigt med ena ögat som bara Gezim kan.
Jag skrattade lite och sa att jag skulle göra det.
För tillfället är det många, långa och grymt roliga nerförsbackar i den emotionella bergochdalbana som är mitt liv. Den är omgiven av vackra, väldoftade blommor och kvittrande småfåglar. Det finns ingen kö och jag har åkband och kan därför åka hur mycket jag vill!
Vi ses i marschallens skugga!
Hello beautiful thing, maybe you could save my life?
Idag har varit en bra dag!
Vaknade samtidigt med solen i dag med ett stort leende på läpparna och tänkte: "Vad underbart att få gå upp såhär tidigt idag igen och få chansen att arbeta hela långa dagen!"
De jävla klåparna på DIAB slarvade bort vår truck när jag behövde den som mest...
Men det är inte detta som har gjort den 14:e Juli 2009 så bra! Efter jobbet fick Adam för sig att vara lite ovanligt nyttig och springa en runda. Efter ungefär tjugo minuter inträffar olyckan... PANG! Obeskrivlig, brännande smärta i örat och axeln! Adam har krockat.... med en geting.
Jag fortsatte springa ett tag och försökte få grepp om situationen. När allt stod klart för mig vände jag mig om skrek till den omtumlande flygaren; "Se dig för ditt blindstyre! Här gäller högerregeln!"
Vi bytte försäkringsuppgifter och kom överens om att det inte var nödvändigt att blanda in polisen.
Jag sprang vidare.
"Vilken underbar dag!", tänkte jag när jag kom hem, trött, svettig och med en bultande smärta i axeln som skickade rysningar i hela kroppen.
Nämen! Titta på klockan! Nästan 22.00! Det är ju läggdags! Vilken tur jag har som får gå upp till en gudomligt vacker soluppgång klockan 5.00 imorgon igen, och på torsdag... och fredag... Jag är verkligen lyckligt lottad och lider med alla er som är lediga och måste sova till långt in på förmiddagen och missa detta fantastiska skådespel och känslan av morgondaggen mellan tårna när man går ut i gräset barfota med sitt morgonkaffe! Underbart.
Hade någon haft en sarkasm-detektor hade den gett fullt utslag här!
Men nåt sånt finns ju inte.... det är bara trams... Vem skulle behöva en sån? Bara dumma personer som inte förstår sarkasm. Men är dom så dumma undrar jag om det inte är bättre att låta dom leva i sin dumma, bekymmersfira värld istället...
Sarkasm-Detektor 2000!... löjligt...
Hehe...
Vi ses i marschallens skugga!
Vaknade samtidigt med solen i dag med ett stort leende på läpparna och tänkte: "Vad underbart att få gå upp såhär tidigt idag igen och få chansen att arbeta hela långa dagen!"
De jävla klåparna på DIAB slarvade bort vår truck när jag behövde den som mest...
Men det är inte detta som har gjort den 14:e Juli 2009 så bra! Efter jobbet fick Adam för sig att vara lite ovanligt nyttig och springa en runda. Efter ungefär tjugo minuter inträffar olyckan... PANG! Obeskrivlig, brännande smärta i örat och axeln! Adam har krockat.... med en geting.
Jag fortsatte springa ett tag och försökte få grepp om situationen. När allt stod klart för mig vände jag mig om skrek till den omtumlande flygaren; "Se dig för ditt blindstyre! Här gäller högerregeln!"
Vi bytte försäkringsuppgifter och kom överens om att det inte var nödvändigt att blanda in polisen.
Jag sprang vidare.
"Vilken underbar dag!", tänkte jag när jag kom hem, trött, svettig och med en bultande smärta i axeln som skickade rysningar i hela kroppen.
Nämen! Titta på klockan! Nästan 22.00! Det är ju läggdags! Vilken tur jag har som får gå upp till en gudomligt vacker soluppgång klockan 5.00 imorgon igen, och på torsdag... och fredag... Jag är verkligen lyckligt lottad och lider med alla er som är lediga och måste sova till långt in på förmiddagen och missa detta fantastiska skådespel och känslan av morgondaggen mellan tårna när man går ut i gräset barfota med sitt morgonkaffe! Underbart.
Hade någon haft en sarkasm-detektor hade den gett fullt utslag här!
Men nåt sånt finns ju inte.... det är bara trams... Vem skulle behöva en sån? Bara dumma personer som inte förstår sarkasm. Men är dom så dumma undrar jag om det inte är bättre att låta dom leva i sin dumma, bekymmersfira värld istället...
Sarkasm-Detektor 2000!... löjligt...
Hehe...
Vi ses i marschallens skugga!
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik.
Nu faller mörkret över stan, och jag går runt och sparkar löv,
Som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.
Varför känns det som att sommaren snart är slut? Juli har för fasen knappt börjat!
Det kan mycket väl vara så enkelt som att jag tycker det är lite sorgligt att solen har försvunnit och regnet "äntligen" har hittat hit. Men framförallt har det med DIAB att göra... detta ondskans fäste.. roten till allt dåligt som händer alla som sätter sin fot på dess marker. Jag är övertygad om att arbeta på DIAB är direkt skadligt för både den fysiska och psykiska hälsan. Nu när jag har fått något att göra på mina annars väldigt händelselösa sommardagar känns det som att tiden flyger förbi med ljusets hasitighet. Den här veckan har försvunnit innan jag ens hann blinka. Man vaknar tidigt, åker in till den stora gula fabriken, ställer sig vid sina tre maskiner och sköter sitt jobb, rätt som det är är klockan 16:15 och det är dags att gå och duscha. Sen åker man hem, äter lite halvtaskiga rester eftersom mamma inte bryr sig om att laga mat nu när hon har semester. Kvällen spenderas på soffan framför tv:n och innan man vet ordet av det är klockan läggdags. Och så börjar det om... Visst, det är jätteskönt att ha ett jobb och tjäna lite rejäla pengar, men dessa ser jag inte röken av förrän i höst.
Chefen berömde mig för hur jag skötte maskinen, trots att jag råkade förstöra två pallar med en prislapp på ungefär 50 000kr som skulle skickas till Japan i fredags ... det var ju nästan en olyckshändelse. Min chef är snäll.
Nog om DIAB! Även om min favoritsyssla den här veckan är att klaga och gnälla över min arbtesplats har dte faktiskt hänt lite kul saker ändå! En del bad har hunnits med i Kapellsjön, detta paradis på Jorden! Och för första gången har jag fått med mig någon att gå och äta sushi! Det var faktiskt inte helt fel, även om rå fisk verkligen känns helt fel! De där jävla ätpinnarna ska vi inte ens prata om...
Jag erkänner, jag har inte varit särskilt aktiv i min blogg på sistone... men det finns helt enkelt ingen, lust, ork eller vilja att skriva! DIAB lyckas varje dag med att suga ut varenda liten droppe av energi. Inte ens ikväll, när jag faktiskt har tagit mig i kragen och satt mig att skriva, finns det någon lust eller ork... Ikväll skrivs det enbart för att ha något att göra... Jag vill inte gå och jobba när alla andra sitter hemma och gör ingenting eller åker till Hultsfred... jag är inte avundsjuk... inte alls...
Vi ses i marschallens skugga!
Som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv.
Varför känns det som att sommaren snart är slut? Juli har för fasen knappt börjat!
Det kan mycket väl vara så enkelt som att jag tycker det är lite sorgligt att solen har försvunnit och regnet "äntligen" har hittat hit. Men framförallt har det med DIAB att göra... detta ondskans fäste.. roten till allt dåligt som händer alla som sätter sin fot på dess marker. Jag är övertygad om att arbeta på DIAB är direkt skadligt för både den fysiska och psykiska hälsan. Nu när jag har fått något att göra på mina annars väldigt händelselösa sommardagar känns det som att tiden flyger förbi med ljusets hasitighet. Den här veckan har försvunnit innan jag ens hann blinka. Man vaknar tidigt, åker in till den stora gula fabriken, ställer sig vid sina tre maskiner och sköter sitt jobb, rätt som det är är klockan 16:15 och det är dags att gå och duscha. Sen åker man hem, äter lite halvtaskiga rester eftersom mamma inte bryr sig om att laga mat nu när hon har semester. Kvällen spenderas på soffan framför tv:n och innan man vet ordet av det är klockan läggdags. Och så börjar det om... Visst, det är jätteskönt att ha ett jobb och tjäna lite rejäla pengar, men dessa ser jag inte röken av förrän i höst.
Chefen berömde mig för hur jag skötte maskinen, trots att jag råkade förstöra två pallar med en prislapp på ungefär 50 000kr som skulle skickas till Japan i fredags ... det var ju nästan en olyckshändelse. Min chef är snäll.
Nog om DIAB! Även om min favoritsyssla den här veckan är att klaga och gnälla över min arbtesplats har dte faktiskt hänt lite kul saker ändå! En del bad har hunnits med i Kapellsjön, detta paradis på Jorden! Och för första gången har jag fått med mig någon att gå och äta sushi! Det var faktiskt inte helt fel, även om rå fisk verkligen känns helt fel! De där jävla ätpinnarna ska vi inte ens prata om...
Jag erkänner, jag har inte varit särskilt aktiv i min blogg på sistone... men det finns helt enkelt ingen, lust, ork eller vilja att skriva! DIAB lyckas varje dag med att suga ut varenda liten droppe av energi. Inte ens ikväll, när jag faktiskt har tagit mig i kragen och satt mig att skriva, finns det någon lust eller ork... Ikväll skrivs det enbart för att ha något att göra... Jag vill inte gå och jobba när alla andra sitter hemma och gör ingenting eller åker till Hultsfred... jag är inte avundsjuk... inte alls...
Vi ses i marschallens skugga!
Solen gråter regn, molnet torkar en tår.
Lagom långt in på sin enda veckas ledighet får man ett sms. Ja, det är i och för sig ganska ovanligt att någon skickar sms till mig men just det här var speciellt. Tandläkaren påminde mig om att jag var kallad till tandläkarlyan kl 8.00 idag. "8?!" utbrast jag och tog mig för pannan. Klockan 8 har jag knappt hunnit somna! Det var inget att göra åt saken. Allt jag kunde göra var att ställa klockan, gå upp och sova en stund i duschen för att till slut köra in till Laholm. Laholm är en spökstad tidigt på morgonen...
Väl där inne får man sitta i obekväma stolar och läsa gamla nummer av allas vår älskade Hallandsposten och lyssna på gamla tanter som pratar lite för fort och lite för högt om sina åh så duktiga barnbarn.
Tandläkaren, eller tandhygienisten eftersom de inte alls är utbildade tandläkare som de har lurat i en i alla dessa år, är alltid lika trevlig och ler alltid lika glatt. Och de är alltid lika pratsamma.... När man har satt sig tillrätta i deras förvånansvärt bekväma stol och fått munnen full med grejer som trycker på tungan, blåser, suger och massa järnkrokar som skrapar tänderna ska de självklart börja småprata! Där sitter man, helt handlingsförlamad, och förväntas svara på frågor som: "Jaha, vad ska du göra efter skolan då?" "Har du fått nåt sommarjobb?". Men det är inte det som är det otroliga. Det riktigt fantastiska är att de förstår vad man menar fast man bara svarar med "Gnnaa". Otroligt... de måste ha gått nån kurs eller nåt.
Den där äckliga grejen de stryker på tänderna som de kallade för "Banankräm" när man var yngre kommer jag inte ens ta upp.
Efter en 5-minuters undersökning var jag klar och kunde köra hem igen. Dunka Eldkvarn i bilen på maxvolym och cruisa hemåt. Så är man vaken tidigt på morgonen, alla andra jobbar eller sover... vad gör man? Går och lägger sig såklart!
Nu slog klockan 12.00! Dags för frukost nr 2!
Vi ses i marschallens skugga!
Väl där inne får man sitta i obekväma stolar och läsa gamla nummer av allas vår älskade Hallandsposten och lyssna på gamla tanter som pratar lite för fort och lite för högt om sina åh så duktiga barnbarn.
Tandläkaren, eller tandhygienisten eftersom de inte alls är utbildade tandläkare som de har lurat i en i alla dessa år, är alltid lika trevlig och ler alltid lika glatt. Och de är alltid lika pratsamma.... När man har satt sig tillrätta i deras förvånansvärt bekväma stol och fått munnen full med grejer som trycker på tungan, blåser, suger och massa järnkrokar som skrapar tänderna ska de självklart börja småprata! Där sitter man, helt handlingsförlamad, och förväntas svara på frågor som: "Jaha, vad ska du göra efter skolan då?" "Har du fått nåt sommarjobb?". Men det är inte det som är det otroliga. Det riktigt fantastiska är att de förstår vad man menar fast man bara svarar med "Gnnaa". Otroligt... de måste ha gått nån kurs eller nåt.
Den där äckliga grejen de stryker på tänderna som de kallade för "Banankräm" när man var yngre kommer jag inte ens ta upp.
Efter en 5-minuters undersökning var jag klar och kunde köra hem igen. Dunka Eldkvarn i bilen på maxvolym och cruisa hemåt. Så är man vaken tidigt på morgonen, alla andra jobbar eller sover... vad gör man? Går och lägger sig såklart!
Nu slog klockan 12.00! Dags för frukost nr 2!
Vi ses i marschallens skugga!
