Topp 3 - Läskiga barnprogramsfigurer.
#3: Shere Khan, från Djungelboken
Okej, Shere Khan från Disney's Djungelboken är väl kanske inte så läskig i sig. Självklart är han lite obehaglig. Vad gör han då på den här listan? Undrar observanta läsare. Enkelt! Tigern Shere Khan är förmodligen Disney's absolut största mästerverk när det kommer till att skapa en filmskurk! Shere Khan har allt! Han kan föra sig väl, talar välartikulerat, har långa, sylvassa, infällbara klor, förlorar aldrig sitt iskalla lugn och, bäst av allt; han talar härligt förförsikt med ett slags spinnande i rösten kompletterat med sin aristokratiska engelska dialekt sådär som bara Shere Khan kan.
Alla vi som har sett Djungelboken vet vad Shere Khan vill. Hitta Mowgli, förstås! Varför då? För att DÖDA honom! Varför då? För att Shere Khan HATAR ALLA MÄNNISKOR! Vi snackar alltså om en tiger som vill utrota en hel art och börjar med en liten, stackars, undernärd pojke. Allt visar på att han är genomond, samtidigt som han är en gentleman. Därför förtjänar Shere Khan tredjeplatsen. Han framkallar den där härliga rysningen man får av att bevittna ren ondska, fint förpackad i en gentlemanna-tiger, förstås.
#2: Feathers McGraw från Wallace & Gromit: Fel Brallor *
Ingen vet varifrån han kommer, ingen vet varför han sätter en röd gummihansdske på huvudet! Har han en konstig fetish till gummi? Vill han se ut som en svart, knappögd tupp? Eller har han helt enkelt alltid känt som om han aldrig passat in. Som om han aldrig har varit en pingvin, utan en tupp, och nu gör allt han kan för att ha en egen personlighet? Spekulationerna är många, mysterierna är ännu fler...
Jag glömmer aldrig första gången jag såg Feathers McGraw, om det är hans riktiga namn. Jag minns varenda rysning jag fick av hans känslokalla uttryck, hans iskalla, stirrande, svarta små, uttryckslösa ögon som sitter alldeles för tätt på det smala pingvinhuvudet. Jag satt som fastspikad och hejade på stackars Gromit som visste vad som var på gång hela tiden! Framför allt minns jag den där hemska scenen när Feathers står i fönstret och stirrar tomt ut i den mörka, regniga natten... Jag får fortfarande ilningar längs ryggraden.
En fråga har jag ändå som jag aldrig har fått nåt svar på; hur kan en pingvin med fenor till vingar använda en revolver? Samtidigt som han kör ett leksakståg och håller i en säck med den ena fenan? Någon som har en vettig förklaring?
#1 Mårran, från Mumintrollen
Mårran ja... Ännu en av alla sjukt konstiga skapelser som kom att uppstå ur Mumintrollen. Denna genomruttna styggelse till kreatur som fryser allt hon rör till iskall is! (Ja, jag tänkte faktiskt så, och skrev det för att det är så grymt självklart!) Mårran, detta konformade monster med en näsa som skulle få en plastikirurg att dö av utmattning. Denna helvetets avkomma med världens mest känslokalla, genomonda blick och ett oförklarligt hånleende som endast kan betyda att hon njuter av att jaga de stackars små Knyttena** och skrämma livet ur stackars små oskyldiga barn hemma i tv-sofforna som bara vill se vilka sorts upptåg de snälla mumintrollen har för sig och inte vill se när Muminpappa tar fram sitt muskedunder och hotar att skjuta ihjäl Mårran om hon inte går därifrån! Mumintrollen är för guds skull ett barnprogram!! Vilken själlös idiot till manusförfattare har allvarligt talat suttit och kommit på den här storyn och tänkt: "Barn, ja... Det är de som tycker om asläskiga monster och när någon hotar någon annan till livet med ett gevär!"
Jag komemr aldrig att glömma första avsnittet jag såg med Mårran, som också blev det sista avsnittet av Mumintrollen jag någonsin har sett. Jag kröp in under min filt och gömde mig bakom soffan. Men ändå var jag tvungen att se hur det gick för Mumintrollen och knyttena! Efter den kvällen var Mårran en regelbunden besökare i mina mardrömmar i flera månader framöver.
Men det är ändå inte de här minnena som har fått mig att spy galla över Mårran utan det här:
Vilken förälder köper allvarligt talat ett Mårran-mjukisdjur till sitt barn?! En f.d. mentalsjuk förälder. En oansvarig, känslokall sadist till förälder osm bara vill se sitt barn vrida sig i plågor eller vill beröva sitt barn något av det bästa i vår värld, nattsömnen!
Mårran. Det absolut läskigaste som någonsin har skapats i huvudet hos en barnfilmsförfattare. Obestridd nummer 1. Läskigare än Feathers McGraw, läskigare än Shere Khan t.o.m. läskigare än valen i Pinocchio som också var en stark kandidat till den här listan.
Än idag får jag rysningar av blotta åsynen av denna lila styggelse...
Vi ses i marschallens skugga!
* Författaren vill bara påpeka att detta kanske är världshistoriens bästa filmtitel.
** Som för övrigt inte är något annat än tjuvar... gulliga tjuvar.
Okej, Shere Khan från Disney's Djungelboken är väl kanske inte så läskig i sig. Självklart är han lite obehaglig. Vad gör han då på den här listan? Undrar observanta läsare. Enkelt! Tigern Shere Khan är förmodligen Disney's absolut största mästerverk när det kommer till att skapa en filmskurk! Shere Khan har allt! Han kan föra sig väl, talar välartikulerat, har långa, sylvassa, infällbara klor, förlorar aldrig sitt iskalla lugn och, bäst av allt; han talar härligt förförsikt med ett slags spinnande i rösten kompletterat med sin aristokratiska engelska dialekt sådär som bara Shere Khan kan.
Alla vi som har sett Djungelboken vet vad Shere Khan vill. Hitta Mowgli, förstås! Varför då? För att DÖDA honom! Varför då? För att Shere Khan HATAR ALLA MÄNNISKOR! Vi snackar alltså om en tiger som vill utrota en hel art och börjar med en liten, stackars, undernärd pojke. Allt visar på att han är genomond, samtidigt som han är en gentleman. Därför förtjänar Shere Khan tredjeplatsen. Han framkallar den där härliga rysningen man får av att bevittna ren ondska, fint förpackad i en gentlemanna-tiger, förstås.
#2: Feathers McGraw från Wallace & Gromit: Fel Brallor *
Ingen vet varifrån han kommer, ingen vet varför han sätter en röd gummihansdske på huvudet! Har han en konstig fetish till gummi? Vill han se ut som en svart, knappögd tupp? Eller har han helt enkelt alltid känt som om han aldrig passat in. Som om han aldrig har varit en pingvin, utan en tupp, och nu gör allt han kan för att ha en egen personlighet? Spekulationerna är många, mysterierna är ännu fler...
Jag glömmer aldrig första gången jag såg Feathers McGraw, om det är hans riktiga namn. Jag minns varenda rysning jag fick av hans känslokalla uttryck, hans iskalla, stirrande, svarta små, uttryckslösa ögon som sitter alldeles för tätt på det smala pingvinhuvudet. Jag satt som fastspikad och hejade på stackars Gromit som visste vad som var på gång hela tiden! Framför allt minns jag den där hemska scenen när Feathers står i fönstret och stirrar tomt ut i den mörka, regniga natten... Jag får fortfarande ilningar längs ryggraden.
En fråga har jag ändå som jag aldrig har fått nåt svar på; hur kan en pingvin med fenor till vingar använda en revolver? Samtidigt som han kör ett leksakståg och håller i en säck med den ena fenan? Någon som har en vettig förklaring?
#1 Mårran, från Mumintrollen
Mårran ja... Ännu en av alla sjukt konstiga skapelser som kom att uppstå ur Mumintrollen. Denna genomruttna styggelse till kreatur som fryser allt hon rör till iskall is! (Ja, jag tänkte faktiskt så, och skrev det för att det är så grymt självklart!) Mårran, detta konformade monster med en näsa som skulle få en plastikirurg att dö av utmattning. Denna helvetets avkomma med världens mest känslokalla, genomonda blick och ett oförklarligt hånleende som endast kan betyda att hon njuter av att jaga de stackars små Knyttena** och skrämma livet ur stackars små oskyldiga barn hemma i tv-sofforna som bara vill se vilka sorts upptåg de snälla mumintrollen har för sig och inte vill se när Muminpappa tar fram sitt muskedunder och hotar att skjuta ihjäl Mårran om hon inte går därifrån! Mumintrollen är för guds skull ett barnprogram!! Vilken själlös idiot till manusförfattare har allvarligt talat suttit och kommit på den här storyn och tänkt: "Barn, ja... Det är de som tycker om asläskiga monster och när någon hotar någon annan till livet med ett gevär!"
Jag komemr aldrig att glömma första avsnittet jag såg med Mårran, som också blev det sista avsnittet av Mumintrollen jag någonsin har sett. Jag kröp in under min filt och gömde mig bakom soffan. Men ändå var jag tvungen att se hur det gick för Mumintrollen och knyttena! Efter den kvällen var Mårran en regelbunden besökare i mina mardrömmar i flera månader framöver.
Men det är ändå inte de här minnena som har fått mig att spy galla över Mårran utan det här:
Vilken förälder köper allvarligt talat ett Mårran-mjukisdjur till sitt barn?! En f.d. mentalsjuk förälder. En oansvarig, känslokall sadist till förälder osm bara vill se sitt barn vrida sig i plågor eller vill beröva sitt barn något av det bästa i vår värld, nattsömnen!
Mårran. Det absolut läskigaste som någonsin har skapats i huvudet hos en barnfilmsförfattare. Obestridd nummer 1. Läskigare än Feathers McGraw, läskigare än Shere Khan t.o.m. läskigare än valen i Pinocchio som också var en stark kandidat till den här listan.
Än idag får jag rysningar av blotta åsynen av denna lila styggelse...
Vi ses i marschallens skugga!
* Författaren vill bara påpeka att detta kanske är världshistoriens bästa filmtitel.
** Som för övrigt inte är något annat än tjuvar... gulliga tjuvar.
Look up and see the clouds, look down and see the cold floor.
http://www.youtube.com/watch?v=O_tTaxI1UDU
Ja, jag vet att jag har postat den här videon på bloggen en gång tidigare och jag gör det av exakt samma anledning nu som jag gjorde då.
Lyssna på mästerkatten, ta till er musiken, budskapet, förstå.
Kanske världens vackraste sång...
Vi ses i marschallens skugga
Ja, jag vet att jag har postat den här videon på bloggen en gång tidigare och jag gör det av exakt samma anledning nu som jag gjorde då.
Lyssna på mästerkatten, ta till er musiken, budskapet, förstå.
Kanske världens vackraste sång...
Vi ses i marschallens skugga
Internationella fredsdagen - En viktig, bortglömd dag
Ja, det är faktiskt den internationella fredsdagen idag den 21:e september! Dagen då all världens människor ska lägga ner sina vapen, krama om varandra, vänner som fiender, och försöka sätta sig in i hur den andre har det och försöka förstå i hela 24 timmar!
Jag skäms över att jag själv hade glömt bort denna kanske årets viktigaste dag! Men erkänn nu, hur många av er hade ens den ringaste aning om att det fanns en internationell fredsdag? Hur som helst finns det fortfarande en knapp timme kvar att uppmärksamma denna! Så dunka in Peace Train i högtalarna och hylla freds-sköldpaddan Ture!
http://www.youtube.com/watch?v=7sjSHazjrWg
(Av någon anledning funkade inte inbäddning av videon, skit samma! Lyssna, njut och lär!)
Fredsköldpaddan Ture
Jag skäms över att jag själv hade glömt bort denna kanske årets viktigaste dag! Men erkänn nu, hur många av er hade ens den ringaste aning om att det fanns en internationell fredsdag? Hur som helst finns det fortfarande en knapp timme kvar att uppmärksamma denna! Så dunka in Peace Train i högtalarna och hylla freds-sköldpaddan Ture!
http://www.youtube.com/watch?v=7sjSHazjrWg
(Av någon anledning funkade inte inbäddning av videon, skit samma! Lyssna, njut och lär!)
Fredsköldpaddan Ture
Dålig humor - Adam är ditt namn
Utnyttjat brödraskap
"Hallå brorsan! Kan du hämta mig i Ängelholm?"
En mening man inte alltför ofta vill höra. Särskilt inte som man precis passerat Ängelholm på väg hem från Helsingborg. I och för sig var bilen ändå redan full och det fanns ingen möjlighet att ta med fler passagerare. Jag frågar om han inte kan fixa nån annan skjuts.
"Jag kommer inte hem annars!"
suck... vad gör man väl inte för sin bror...
"Du behöver inte köra förrän vid tre! Jag skickar då!"
Tre? Vänta lite... vad fan?
Regn är bra! Jag gillar regn.
Vi ses i marschallens skugga!
