Topp 3 - Läskiga barnprogramsfigurer.
#3: Shere Khan, från Djungelboken
Okej, Shere Khan från Disney's Djungelboken är väl kanske inte så läskig i sig. Självklart är han lite obehaglig. Vad gör han då på den här listan? Undrar observanta läsare. Enkelt! Tigern Shere Khan är förmodligen Disney's absolut största mästerverk när det kommer till att skapa en filmskurk! Shere Khan har allt! Han kan föra sig väl, talar välartikulerat, har långa, sylvassa, infällbara klor, förlorar aldrig sitt iskalla lugn och, bäst av allt; han talar härligt förförsikt med ett slags spinnande i rösten kompletterat med sin aristokratiska engelska dialekt sådär som bara Shere Khan kan.
Alla vi som har sett Djungelboken vet vad Shere Khan vill. Hitta Mowgli, förstås! Varför då? För att DÖDA honom! Varför då? För att Shere Khan HATAR ALLA MÄNNISKOR! Vi snackar alltså om en tiger som vill utrota en hel art och börjar med en liten, stackars, undernärd pojke. Allt visar på att han är genomond, samtidigt som han är en gentleman. Därför förtjänar Shere Khan tredjeplatsen. Han framkallar den där härliga rysningen man får av att bevittna ren ondska, fint förpackad i en gentlemanna-tiger, förstås.
#2: Feathers McGraw från Wallace & Gromit: Fel Brallor *
Ingen vet varifrån han kommer, ingen vet varför han sätter en röd gummihansdske på huvudet! Har han en konstig fetish till gummi? Vill han se ut som en svart, knappögd tupp? Eller har han helt enkelt alltid känt som om han aldrig passat in. Som om han aldrig har varit en pingvin, utan en tupp, och nu gör allt han kan för att ha en egen personlighet? Spekulationerna är många, mysterierna är ännu fler...
Jag glömmer aldrig första gången jag såg Feathers McGraw, om det är hans riktiga namn. Jag minns varenda rysning jag fick av hans känslokalla uttryck, hans iskalla, stirrande, svarta små, uttryckslösa ögon som sitter alldeles för tätt på det smala pingvinhuvudet. Jag satt som fastspikad och hejade på stackars Gromit som visste vad som var på gång hela tiden! Framför allt minns jag den där hemska scenen när Feathers står i fönstret och stirrar tomt ut i den mörka, regniga natten... Jag får fortfarande ilningar längs ryggraden.
En fråga har jag ändå som jag aldrig har fått nåt svar på; hur kan en pingvin med fenor till vingar använda en revolver? Samtidigt som han kör ett leksakståg och håller i en säck med den ena fenan? Någon som har en vettig förklaring?
#1 Mårran, från Mumintrollen
Mårran ja... Ännu en av alla sjukt konstiga skapelser som kom att uppstå ur Mumintrollen. Denna genomruttna styggelse till kreatur som fryser allt hon rör till iskall is! (Ja, jag tänkte faktiskt så, och skrev det för att det är så grymt självklart!) Mårran, detta konformade monster med en näsa som skulle få en plastikirurg att dö av utmattning. Denna helvetets avkomma med världens mest känslokalla, genomonda blick och ett oförklarligt hånleende som endast kan betyda att hon njuter av att jaga de stackars små Knyttena** och skrämma livet ur stackars små oskyldiga barn hemma i tv-sofforna som bara vill se vilka sorts upptåg de snälla mumintrollen har för sig och inte vill se när Muminpappa tar fram sitt muskedunder och hotar att skjuta ihjäl Mårran om hon inte går därifrån! Mumintrollen är för guds skull ett barnprogram!! Vilken själlös idiot till manusförfattare har allvarligt talat suttit och kommit på den här storyn och tänkt: "Barn, ja... Det är de som tycker om asläskiga monster och när någon hotar någon annan till livet med ett gevär!"
Jag komemr aldrig att glömma första avsnittet jag såg med Mårran, som också blev det sista avsnittet av Mumintrollen jag någonsin har sett. Jag kröp in under min filt och gömde mig bakom soffan. Men ändå var jag tvungen att se hur det gick för Mumintrollen och knyttena! Efter den kvällen var Mårran en regelbunden besökare i mina mardrömmar i flera månader framöver.
Men det är ändå inte de här minnena som har fått mig att spy galla över Mårran utan det här:
Vilken förälder köper allvarligt talat ett Mårran-mjukisdjur till sitt barn?! En f.d. mentalsjuk förälder. En oansvarig, känslokall sadist till förälder osm bara vill se sitt barn vrida sig i plågor eller vill beröva sitt barn något av det bästa i vår värld, nattsömnen!
Mårran. Det absolut läskigaste som någonsin har skapats i huvudet hos en barnfilmsförfattare. Obestridd nummer 1. Läskigare än Feathers McGraw, läskigare än Shere Khan t.o.m. läskigare än valen i Pinocchio som också var en stark kandidat till den här listan.
Än idag får jag rysningar av blotta åsynen av denna lila styggelse...
Vi ses i marschallens skugga!
* Författaren vill bara påpeka att detta kanske är världshistoriens bästa filmtitel.
** Som för övrigt inte är något annat än tjuvar... gulliga tjuvar.
Okej, Shere Khan från Disney's Djungelboken är väl kanske inte så läskig i sig. Självklart är han lite obehaglig. Vad gör han då på den här listan? Undrar observanta läsare. Enkelt! Tigern Shere Khan är förmodligen Disney's absolut största mästerverk när det kommer till att skapa en filmskurk! Shere Khan har allt! Han kan föra sig väl, talar välartikulerat, har långa, sylvassa, infällbara klor, förlorar aldrig sitt iskalla lugn och, bäst av allt; han talar härligt förförsikt med ett slags spinnande i rösten kompletterat med sin aristokratiska engelska dialekt sådär som bara Shere Khan kan.
Alla vi som har sett Djungelboken vet vad Shere Khan vill. Hitta Mowgli, förstås! Varför då? För att DÖDA honom! Varför då? För att Shere Khan HATAR ALLA MÄNNISKOR! Vi snackar alltså om en tiger som vill utrota en hel art och börjar med en liten, stackars, undernärd pojke. Allt visar på att han är genomond, samtidigt som han är en gentleman. Därför förtjänar Shere Khan tredjeplatsen. Han framkallar den där härliga rysningen man får av att bevittna ren ondska, fint förpackad i en gentlemanna-tiger, förstås.
#2: Feathers McGraw från Wallace & Gromit: Fel Brallor *
Ingen vet varifrån han kommer, ingen vet varför han sätter en röd gummihansdske på huvudet! Har han en konstig fetish till gummi? Vill han se ut som en svart, knappögd tupp? Eller har han helt enkelt alltid känt som om han aldrig passat in. Som om han aldrig har varit en pingvin, utan en tupp, och nu gör allt han kan för att ha en egen personlighet? Spekulationerna är många, mysterierna är ännu fler...
Jag glömmer aldrig första gången jag såg Feathers McGraw, om det är hans riktiga namn. Jag minns varenda rysning jag fick av hans känslokalla uttryck, hans iskalla, stirrande, svarta små, uttryckslösa ögon som sitter alldeles för tätt på det smala pingvinhuvudet. Jag satt som fastspikad och hejade på stackars Gromit som visste vad som var på gång hela tiden! Framför allt minns jag den där hemska scenen när Feathers står i fönstret och stirrar tomt ut i den mörka, regniga natten... Jag får fortfarande ilningar längs ryggraden.
En fråga har jag ändå som jag aldrig har fått nåt svar på; hur kan en pingvin med fenor till vingar använda en revolver? Samtidigt som han kör ett leksakståg och håller i en säck med den ena fenan? Någon som har en vettig förklaring?
#1 Mårran, från Mumintrollen
Mårran ja... Ännu en av alla sjukt konstiga skapelser som kom att uppstå ur Mumintrollen. Denna genomruttna styggelse till kreatur som fryser allt hon rör till iskall is! (Ja, jag tänkte faktiskt så, och skrev det för att det är så grymt självklart!) Mårran, detta konformade monster med en näsa som skulle få en plastikirurg att dö av utmattning. Denna helvetets avkomma med världens mest känslokalla, genomonda blick och ett oförklarligt hånleende som endast kan betyda att hon njuter av att jaga de stackars små Knyttena** och skrämma livet ur stackars små oskyldiga barn hemma i tv-sofforna som bara vill se vilka sorts upptåg de snälla mumintrollen har för sig och inte vill se när Muminpappa tar fram sitt muskedunder och hotar att skjuta ihjäl Mårran om hon inte går därifrån! Mumintrollen är för guds skull ett barnprogram!! Vilken själlös idiot till manusförfattare har allvarligt talat suttit och kommit på den här storyn och tänkt: "Barn, ja... Det är de som tycker om asläskiga monster och när någon hotar någon annan till livet med ett gevär!"
Jag komemr aldrig att glömma första avsnittet jag såg med Mårran, som också blev det sista avsnittet av Mumintrollen jag någonsin har sett. Jag kröp in under min filt och gömde mig bakom soffan. Men ändå var jag tvungen att se hur det gick för Mumintrollen och knyttena! Efter den kvällen var Mårran en regelbunden besökare i mina mardrömmar i flera månader framöver.
Men det är ändå inte de här minnena som har fått mig att spy galla över Mårran utan det här:
Vilken förälder köper allvarligt talat ett Mårran-mjukisdjur till sitt barn?! En f.d. mentalsjuk förälder. En oansvarig, känslokall sadist till förälder osm bara vill se sitt barn vrida sig i plågor eller vill beröva sitt barn något av det bästa i vår värld, nattsömnen!
Mårran. Det absolut läskigaste som någonsin har skapats i huvudet hos en barnfilmsförfattare. Obestridd nummer 1. Läskigare än Feathers McGraw, läskigare än Shere Khan t.o.m. läskigare än valen i Pinocchio som också var en stark kandidat till den här listan.
Än idag får jag rysningar av blotta åsynen av denna lila styggelse...
Vi ses i marschallens skugga!
* Författaren vill bara påpeka att detta kanske är världshistoriens bästa filmtitel.
** Som för övrigt inte är något annat än tjuvar... gulliga tjuvar.
Kommentarer
Postat av: Johan
morran är hemsk! hade mardrömmar om henne när jag var liten ganska ofta :O
Postat av: Adam
Jag hör dig, broder! Samma här, ett tag vågade jag knappt gå och lägga mig! :O
Postat av: jessica p
jag måste säga att jag håller med dig. Dock skulle jag vilja utöka listan ytterligare:
4.valrossen i pingu. den är fruktansvärd. I'm telling you; FRUKTANSVÄRD!!!!
5.Ursula i lilla sjöjungfrun, då när hon typ jäser på slutet och liksom inte slutar växa, och när man tror att hon ska sprängas så tar hon över hela havet!
6.Hon där i slutet på hitta nemo med tandställning som vill köpa honom. Barn är hemska. Och hon har ett tortyrredskap i munnen.
Det är som att filmskaparna ibland bara blir knäppa och skrämma ungarna tills de spenderar resten av sitt liv med att se sig om över axeln efter valrossar,bläckfiskar och barn med tandställning. Usch!
Trackback
