It's up in my heart when it skips a beat, can't feel no pavement right under my feet
Äntligen var det dags för skrivning i svenska igen! Vi fick t.o.m. en timme extra den här gången.
4 timmar med penna och papper är lika roligt varje gång och smärtan i handen efter 3½ timmars konstant skrivande känns alltid lika ljuvlig. För att inte tala om de urhäftiga blyertsfläckarna på handen. När man då också tappar sitt suddgummi som hjälplöst rullar nerför det lätt sluttande golvet i aulan är allting nästan perfekt. Det gäller att inte ändra sig.
Självklart väljer jag det mest flummiga och obegripliga ämnet som fanns att välja..
Ungefär 2 timmar gick åt till att enbart förklara begreppet kunskap. Försök! Det är inte lätt.
Jag fick i alla fall något nerskrivet och inlämnat. Nu ligger allt i läsarnas händer.
Jobbig engelsk film resten av dagen, vem bryr sig om Elizabeth I av England? Hur kan en liten kvinna i ett litet örike långt bortom våra egna gränser påverkat vårt samhälle här borta i Sverige på något sätt alls? En paranoid, grinig, liten tant som fick en kick av att halshugga folk? Patetiskt...
Den viktiga frågan är vad som händer i helgen? Någon som har något på gång på påskafton? Bjud mig!
En blick. Ett leende. En djup, uppgiven suck..
Vi ses i marschallens skugga
4 timmar med penna och papper är lika roligt varje gång och smärtan i handen efter 3½ timmars konstant skrivande känns alltid lika ljuvlig. För att inte tala om de urhäftiga blyertsfläckarna på handen. När man då också tappar sitt suddgummi som hjälplöst rullar nerför det lätt sluttande golvet i aulan är allting nästan perfekt. Det gäller att inte ändra sig.
Självklart väljer jag det mest flummiga och obegripliga ämnet som fanns att välja..
Ungefär 2 timmar gick åt till att enbart förklara begreppet kunskap. Försök! Det är inte lätt.
Jag fick i alla fall något nerskrivet och inlämnat. Nu ligger allt i läsarnas händer.
Jobbig engelsk film resten av dagen, vem bryr sig om Elizabeth I av England? Hur kan en liten kvinna i ett litet örike långt bortom våra egna gränser påverkat vårt samhälle här borta i Sverige på något sätt alls? En paranoid, grinig, liten tant som fick en kick av att halshugga folk? Patetiskt...
Den viktiga frågan är vad som händer i helgen? Någon som har något på gång på påskafton? Bjud mig!
En blick. Ett leende. En djup, uppgiven suck..
Vi ses i marschallens skugga
Hello you, hello me, hello people we used to be
Spontanitet. Tristess är din moder!
Hela lördagen handlade enbart om impulser. Spontana idéer, som att ta ett dopp i Abborrasjön, fanns det gott om igår.
Vad ska vi göra? Äh, vad fan! Vi köper fika och åker och fikar någonstans!
Snabbt in en runda på Konsum. Sen vidare med en mängd gifflar och kex hem till Douglas som inte vilje följa med på vår vansinnesfärd. Han fick i alla fall lite fika.
Mätta och belåtna drog vi vidare västerut, mot möjligheterna, mot framtiden, mot havet! Vi gjorde egntligen inget särskilt på stranden. Vi var bara där, kastade sten på varandra, klagade över maneter och snackade massa strunt.
Sen blev det en vild biljakt tvärs genom halva kommunen. 18 varv runt Vallberga, ut på 24:an, Månstorp, Skottorp, Olles camping, Ränneslöv! Det finns helt klart sämre sätt att spendera en lördagkväll på.
Söndagen beskriv bäst med: bilkörning, Che Guevara och centrala nervsystemet.
Aquí se queda la clara,
la entrañable transparencia,
de tu querida presencia
Comandante Che Guevara.
Hasta siempre, Comandante...
Hela lördagen handlade enbart om impulser. Spontana idéer, som att ta ett dopp i Abborrasjön, fanns det gott om igår.
Vad ska vi göra? Äh, vad fan! Vi köper fika och åker och fikar någonstans!
Snabbt in en runda på Konsum. Sen vidare med en mängd gifflar och kex hem till Douglas som inte vilje följa med på vår vansinnesfärd. Han fick i alla fall lite fika.
Mätta och belåtna drog vi vidare västerut, mot möjligheterna, mot framtiden, mot havet! Vi gjorde egntligen inget särskilt på stranden. Vi var bara där, kastade sten på varandra, klagade över maneter och snackade massa strunt.
Sen blev det en vild biljakt tvärs genom halva kommunen. 18 varv runt Vallberga, ut på 24:an, Månstorp, Skottorp, Olles camping, Ränneslöv! Det finns helt klart sämre sätt att spendera en lördagkväll på.
Söndagen beskriv bäst med: bilkörning, Che Guevara och centrala nervsystemet.
Aquí se queda la clara,
la entrañable transparencia,
de tu querida presencia
Comandante Che Guevara.
Hasta siempre, Comandante...
Som i trans blev jag harmonisk och human!
Jag är många saker... paranoid, narcissist, ego-centrisk och en smula arrogant. Men en vekling är jag inte!
Jag och en god vän bestämde oss för att bada! Just det, bada! Vi tog cyklarna till Abborrasjön och firade det vackra väder genom att ta årets absolut första dopp i det svinkalla vattnet!
Självklart dokumenterade vi allt:
Som ni märker var vattnet SÅ kallt att hjärnan fick sig en smärre chock! Jag skulle självklart ha sagt 4.e APRIL, inte 4.e mars, men jag var så frusen att jag inte kunde tänka klart. Nu är det i alla fall gjort. Jag tror att jag väntar några månader innan jag gör det igen.
Vi ses i marschallens skugga!
Jag och en god vän bestämde oss för att bada! Just det, bada! Vi tog cyklarna till Abborrasjön och firade det vackra väder genom att ta årets absolut första dopp i det svinkalla vattnet!
Självklart dokumenterade vi allt:
Som ni märker var vattnet SÅ kallt att hjärnan fick sig en smärre chock! Jag skulle självklart ha sagt 4.e APRIL, inte 4.e mars, men jag var så frusen att jag inte kunde tänka klart. Nu är det i alla fall gjort. Jag tror att jag väntar några månader innan jag gör det igen.
Vi ses i marschallens skugga!
Jag orkar inte stanna kvar, jag är för hungrig och för trött, vi har varit här så många dar och det blir alltid lika blött
Korv. Vem kunde ana att ett gäng gristarmar fyllda med nermalda slaktrester är något man kan tjäna pengar på? Det var i alla fall det vi gjorde idag. Schteek satte eld på grillen, lutade sig tillbaka och såg stålarna ramla in. Det var verkligen en fantastisk dag från början till slut. Vackert väder, hungriga kunder och framförallt ett gäng sjukt roliga människor runt omkring. Mer eller mindre alla killar i klassen var samlade och hjälptes åt att sälja påskmust och utsökta korvar. Fan grabbar, det här borde vi göra oftare!
Framåt eftermiddagen var det någon från Perstorp som tyckte att det var på tiden att vi tog en liten runda på cyklarna i det fina vårvädret. Vi cyklade runt i halva, jävla kommunen! Det var en bra trött och mör Adam som stapplade in i huset och gjorde sig klar för att åka bort igen.
Den förvånansvärt förutsägabara kvällen spenderades i Edenberga med vänner... Det finns väl inte mycket speciellt att berätta om ikväll, vare sig det gäller plats, människor eller aktiviteter. Tjofadderittan limbo så är ju allt bra. Jag fick i alla fall något att äta, en chans att dricka upp den fantastiskt goda födelsedagsfest-cidern och en promenad i månskenet. Ovanligt tidigt ikväll?
Sayonara kamrater, vi ses kanske i marschallens skugga.
Framåt eftermiddagen var det någon från Perstorp som tyckte att det var på tiden att vi tog en liten runda på cyklarna i det fina vårvädret. Vi cyklade runt i halva, jävla kommunen! Det var en bra trött och mör Adam som stapplade in i huset och gjorde sig klar för att åka bort igen.
Den förvånansvärt förutsägabara kvällen spenderades i Edenberga med vänner... Det finns väl inte mycket speciellt att berätta om ikväll, vare sig det gäller plats, människor eller aktiviteter. Tjofadderittan limbo så är ju allt bra. Jag fick i alla fall något att äta, en chans att dricka upp den fantastiskt goda födelsedagsfest-cidern och en promenad i månskenet. Ovanligt tidigt ikväll?
Sayonara kamrater, vi ses kanske i marschallens skugga.
Even though my mind is hazy an' my thoughts they might be narrow...
Biokväll med vänner! På en onsdag? Ja, det är faktiskt inget april-skämt, även om jag själv hade mina fuderingar ett tag. Det visade sig bli en riktigt trevlig kväll, bara vi fyra i vår alldeles egna lilla salong. Det blev en hel del skratt glada leenden trots att Clintan var argare än någonsin och gick runt och morrade dovt i halva filmen. Gran Torino var mycket bra. Clint Eastwood är verkligen i sitt esse.
All-right. Här är storyn: Två latent homosexuella australiensare går in på Harrods, London och får syn på en lejonunge i en bur. Precis som vilken annan, vanlig människa tycker de synd om den och köper lejonungen. De tar med den hem till Australien där den får leva med dem i deras lägenhet, de döper den till Christian. När Christian blir för stor för deras lägenhet bestämmer de sig för att släppa ut honom i Afrika. Allt går bra.
Sen en vacker dag bestämmer sig de två latent homosexuella, hippierna till australiensare att åka och hälsa på Christian. De har blivit förvarnade att han förmodligen inte kommer ihåg dem men ni ser ju själva vad som hände.
Huskatter kan slänga sig i väggen! T.o.m. hundar får går och gömma sig för det här! Att ha ett snällt lejon som husdjur är det häftigaste sen pog:en, och kan de där två uppfostra ett lejon kan väl jag? Om någon är sugen på att hjälpa mig får ni gärna höra av er!
All-right. Här är storyn: Två latent homosexuella australiensare går in på Harrods, London och får syn på en lejonunge i en bur. Precis som vilken annan, vanlig människa tycker de synd om den och köper lejonungen. De tar med den hem till Australien där den får leva med dem i deras lägenhet, de döper den till Christian. När Christian blir för stor för deras lägenhet bestämmer de sig för att släppa ut honom i Afrika. Allt går bra.
Sen en vacker dag bestämmer sig de två latent homosexuella, hippierna till australiensare att åka och hälsa på Christian. De har blivit förvarnade att han förmodligen inte kommer ihåg dem men ni ser ju själva vad som hände.
Huskatter kan slänga sig i väggen! T.o.m. hundar får går och gömma sig för det här! Att ha ett snällt lejon som husdjur är det häftigaste sen pog:en, och kan de där två uppfostra ett lejon kan väl jag? Om någon är sugen på att hjälpa mig får ni gärna höra av er!
You say that you hate it. You want to re-create it
Sommartider, hej hej, sommartider!
Så var det dags igen, varje år vid den här tiden framåt vårkanten ska hela landet genomgå samma operation. Nu flyttar ALLA sin klocka fram en timme, okej?
Inte nog med att alla vi studenter berövas en timme av den värdefulla helgen, vår enda fritid frånden akademiska piskan! Vi ska dessutom tvinga upp oss en hel timme tidigare än vad vi gjorde under förra halvåret! Tjofadderittan limbo så ska man upp klockan 5:00 på morgonen istället för kl 6:00. Men går man och lägger sig tidigare för det? Knappast.
Under de här första dagarna efter omställningen lever man fortfarande kvar i gamla mönster och stannar uppe lika länge som man har gjort innan. Klockan 22 känns ju inte alls lika sent som kl. 22 brukade göra. Då blir man trött i skolan och är man då som jag, helt övertygad om att jag kommer att dö eller bli dödad i sömnen och försöker därför hålla sömn till ett minimum, är man närapå att förlora förståndet innan den ljuva helgen kommer och räddar en!
Nej, nu får vi banne mig bestämma oss för en tid, vinter eller sommar?! Varför ska det vara så svårt att hålla sig till en av dem? "Men åååh det blir så mycket ljusare på kvällarna när vi byter till sommartid!" Jaha? Det blir det väl ändå utan att ställa fram klockan en timme när sommaren väl nalkas på riktigt. Skiftena i tiderna är bara till för att "bevara" den där extra timmen det är ljust, både på hösten och våren. En helt onödig tradition som jag gärna spolar ner och glömmer bort. Det är hög tid för en revolution, kamrater! Det är dags att gå ut och tända marschaller så ses vi i marschallens skugga!
Så var det dags igen, varje år vid den här tiden framåt vårkanten ska hela landet genomgå samma operation. Nu flyttar ALLA sin klocka fram en timme, okej?
Inte nog med att alla vi studenter berövas en timme av den värdefulla helgen, vår enda fritid frånden akademiska piskan! Vi ska dessutom tvinga upp oss en hel timme tidigare än vad vi gjorde under förra halvåret! Tjofadderittan limbo så ska man upp klockan 5:00 på morgonen istället för kl 6:00. Men går man och lägger sig tidigare för det? Knappast.
Under de här första dagarna efter omställningen lever man fortfarande kvar i gamla mönster och stannar uppe lika länge som man har gjort innan. Klockan 22 känns ju inte alls lika sent som kl. 22 brukade göra. Då blir man trött i skolan och är man då som jag, helt övertygad om att jag kommer att dö eller bli dödad i sömnen och försöker därför hålla sömn till ett minimum, är man närapå att förlora förståndet innan den ljuva helgen kommer och räddar en!
Nej, nu får vi banne mig bestämma oss för en tid, vinter eller sommar?! Varför ska det vara så svårt att hålla sig till en av dem? "Men åååh det blir så mycket ljusare på kvällarna när vi byter till sommartid!" Jaha? Det blir det väl ändå utan att ställa fram klockan en timme när sommaren väl nalkas på riktigt. Skiftena i tiderna är bara till för att "bevara" den där extra timmen det är ljust, både på hösten och våren. En helt onödig tradition som jag gärna spolar ner och glömmer bort. Det är hög tid för en revolution, kamrater! Det är dags att gå ut och tända marschaller så ses vi i marschallens skugga!
På äventyr i tredje rikets största stad!
Lördagen är omöjlig att beskriva med ord! Hela dagen var en helt fantastisk, magisk händelse! Så här på efterhand känns hela dagen helt overklig, var jag verkligen i Malmö igår? Var det verkligen Bob Dylan jag satt och lyssnade på i två timmar? DEN Bob Dylan?! DYLAN?!
Lördagen var som sagt fantastisk! Allting började bra när vi, jag och mina två resekamrater, precis hade satt oss på tåget. Allt var frid och fröjd och plötsligt rullar en stor mörk vagn upp genom mittgången, den stannar brevid våra platser och vi bländas av världens största, soligaste leende! "Får det lov att vara nånting?" säger han med vagnen på dalmål. Rätt vad det är har vi bytt lite skämt med varandra, "Nu slår vi på stort" - säger jag, "Ge mig en påse bilar". "Nu ska ni festa loss ordentligt!" - svarar han med sitt soliga leende och underbara dialekt. När han till slut går vidare genom vagnen för att lysa upp någon annan resenärs tillvaro sitter vi plötsligt med en massa godis och läsk som vi egentligen inte alls ville ha! Jäklar vilken bra försäljare han var.. dalmasen...
Tåget fortsatte, konduktören var jättetrevlig som lovade att han inte skulle berätta för någon om de 4 starkölen och 20 tomma shot-glasen på vårt lilla bord. Herr Reiseleiter hade såklart biljetterna och fick sitt nya smeknamn av honom. Efter lite mer än en timmes tågresa var vi nästan framme vid vårt mål och ytterligare en person hinner förgylla vår tillvaro på tåget. Ur högtalarsystemet hördes en glad röst :"Jaha, mina damer och herrar, hundar och katter. Vi närmar oss Malmö Central med stormsteg!" Vi fick oss ett gott skratt när vi klev ut på perrongen i Skåneland.
Konserten var oförglömlig! Malmö Arena var fullsatt, Bob Dylan var på gott humör och vi var alla lika förväntansfulla. Den största överraskningen för mig var Dylans fantastiskt goda humör! Han bokstavligt talat dansade igenom hela konserten! Några böjda knän här, lite danssteg där. Otroligt hur den snart 68 år gamla rockikonen kan hålla igång fortfarande. Spellsitan var även den fantastisk, väldigt varierat mellan gammalt och nytt och när hela Arenan reser sig upp och jublar efter de den första textraden i Blowin' In The Wind är allt ganska underbart!
Det var tre lyriska pojkar, med rosiga kinder och solsken i blick, som lämnade Malmö Arena senare samma kväll med kursen mot Malmö Central ... på andra sidan stan.
Herr Reiseleiter hade gjort en liten felkalkylering när tågen skulle bokas, konserten ägde rum tidiagre än väntat så vi hade ett par timmar ensamma i Malmö. Vad gör man då om inte att bestämma sig för att gå tvärs genom stan till tågstationen. Vi fick i alla fall en lång, stärkande promenad i en regntung stad. Ingenting spelade någon som helst roll för mig då jag var helt euforsik och så lyrisk att jag knappt kommer ihåg nånting av promenaden tillbaka.
En eloge till Bob Dylan, och inte minst till pappa som ställde upp på att agera chaufför då öresundtåget bestämde sig för att inte åka längre än till Helsingborg. Hade blivit lite kinkig stämning i gänget om vi hade tvingats stanna i skåneland...
Upplevelsen har inte riktigt hunnit smälta in ännu. Allting var över så fort! Det känns fortfarande så långt borta, så overkligt. Är jag säker på att det inte bara var en dröm? T-shirten bevisar motsatsen. T-shirten som jag har gått och tittat på hela dagen bara för att få bekräftelse. Det VAR på riktigt!
Lördagen var som sagt fantastisk! Allting började bra när vi, jag och mina två resekamrater, precis hade satt oss på tåget. Allt var frid och fröjd och plötsligt rullar en stor mörk vagn upp genom mittgången, den stannar brevid våra platser och vi bländas av världens största, soligaste leende! "Får det lov att vara nånting?" säger han med vagnen på dalmål. Rätt vad det är har vi bytt lite skämt med varandra, "Nu slår vi på stort" - säger jag, "Ge mig en påse bilar". "Nu ska ni festa loss ordentligt!" - svarar han med sitt soliga leende och underbara dialekt. När han till slut går vidare genom vagnen för att lysa upp någon annan resenärs tillvaro sitter vi plötsligt med en massa godis och läsk som vi egentligen inte alls ville ha! Jäklar vilken bra försäljare han var.. dalmasen...
Tåget fortsatte, konduktören var jättetrevlig som lovade att han inte skulle berätta för någon om de 4 starkölen och 20 tomma shot-glasen på vårt lilla bord. Herr Reiseleiter hade såklart biljetterna och fick sitt nya smeknamn av honom. Efter lite mer än en timmes tågresa var vi nästan framme vid vårt mål och ytterligare en person hinner förgylla vår tillvaro på tåget. Ur högtalarsystemet hördes en glad röst :"Jaha, mina damer och herrar, hundar och katter. Vi närmar oss Malmö Central med stormsteg!" Vi fick oss ett gott skratt när vi klev ut på perrongen i Skåneland.
Konserten var oförglömlig! Malmö Arena var fullsatt, Bob Dylan var på gott humör och vi var alla lika förväntansfulla. Den största överraskningen för mig var Dylans fantastiskt goda humör! Han bokstavligt talat dansade igenom hela konserten! Några böjda knän här, lite danssteg där. Otroligt hur den snart 68 år gamla rockikonen kan hålla igång fortfarande. Spellsitan var även den fantastisk, väldigt varierat mellan gammalt och nytt och när hela Arenan reser sig upp och jublar efter de den första textraden i Blowin' In The Wind är allt ganska underbart!
Det var tre lyriska pojkar, med rosiga kinder och solsken i blick, som lämnade Malmö Arena senare samma kväll med kursen mot Malmö Central ... på andra sidan stan.
Herr Reiseleiter hade gjort en liten felkalkylering när tågen skulle bokas, konserten ägde rum tidiagre än väntat så vi hade ett par timmar ensamma i Malmö. Vad gör man då om inte att bestämma sig för att gå tvärs genom stan till tågstationen. Vi fick i alla fall en lång, stärkande promenad i en regntung stad. Ingenting spelade någon som helst roll för mig då jag var helt euforsik och så lyrisk att jag knappt kommer ihåg nånting av promenaden tillbaka.
En eloge till Bob Dylan, och inte minst till pappa som ställde upp på att agera chaufför då öresundtåget bestämde sig för att inte åka längre än till Helsingborg. Hade blivit lite kinkig stämning i gänget om vi hade tvingats stanna i skåneland...
Upplevelsen har inte riktigt hunnit smälta in ännu. Allting var över så fort! Det känns fortfarande så långt borta, så overkligt. Är jag säker på att det inte bara var en dröm? T-shirten bevisar motsatsen. T-shirten som jag har gått och tittat på hela dagen bara för att få bekräftelse. Det VAR på riktigt!
Da'n före da'n!
Väldigt enformig och tråkig fredag. Rösten försvann lagom till att det var dags att ringa till skolan och sjukanmäla sig, gick väl sådär.
Är för tillfället så mätt på febernedsättande, smärtstillande och wienerbröd att jag knappt vet vad som är på riktigt längre.
Dylan i Malmoe i morgon, kan bli bra.
Vi ses i marschallens skugga
Är för tillfället så mätt på febernedsättande, smärtstillande och wienerbröd att jag knappt vet vad som är på riktigt längre.
Dylan i Malmoe i morgon, kan bli bra.
Vi ses i marschallens skugga
Get sick, get well, hang around an inkwell
Dagen började nästan helt perfekt. Visst, fru Halsont har varit på besök de senaste dagarna och verkar vägra åka hem. Men jag lyckades helt utomorentligt bra med min frukost! Jag lyckades värma mjölken i micron och fick bara minimalt mycket av det där vidriga mjölkskinnet på ytan, det som oboypulvret senare landar på och blandas med och vägrar sjunka till botten och sen rätt vad det är när man dricker ur sin fina "Jag var med om millenieskiftet - Men jag minns inget!" - mugg, får man det där skinnet i gommen och tvingas spotta ut det illa kvickt för att slippa få kväljningar där vid frukostbordet. Ostmackorna och kiwierna ... kiwisarna, (Vad fasen heter kiwi i plural?!) slank ner utan problem och innan jag visste ordet om det var jag redan i skolan. Även där var livet kalas, spansklektionen började med en gladlynt, skämtande Göran och en alldeles särskild pinsam tystnad som varade hela lektionen.
Sen, framåt middag ungefär bestämmer gamla gubben Feber sig för att göra ett oväntat besök. Han gjorde det bekvämt för sig tillsammans med fru Halsont och det var tydligt att de hade mycket att ta igen då det var ett bra tag sen de möttes sen sist. Hur som helst var jag nästan helt däckad på matten tack vare de otroligt tröttsamma fru Halsont och gamla gubben Feber. Men det vara bara att rycka upp sig, ta sig samman inför talet i aulan framför Kina (Inget sch-ljud på K:et) och några andra. Att skapa en låtsas-farfar var kanske veckans idé! Jag kunde riktigt lukta till mig MVG:et.
Nu var det ju inte alls tänkt att det här skulle bli någon sorts dagbok.. Jag har helt enkelt kännt mig lite extra kreativ de senaste dagarna. Ah! Nu har äntligen herr Panodil börjat uppehålla gamla gubben Feber.
En annan bra grej med idag är att det gamla favoritbandet från barndomen, den brittiska synth-duon, Pet Shop Boys snart har en ny skiva ut. Sitter här i min ensamhet med en flaska Ubuntu-cola och tycker faktiskt att de fortfarande är riktigt bra!
Don't have to be a big bucks hollywood star
Don't have to drive a super car to get far
Don't have to live a life of power and wealth
Kanske inte, men det hade utan tvekan hjälp lite.
Varför har man aldrig ätit kiwi med skal på förr? Det smakar ju ingetning, som äppelskal ungefär. Dessutom känns knappt de där ludna håren på utsidan när det väl är i munnen. Framför allt sparar man onödig disk, en helt oanvänd tesked ska tas fram och så shloop, shloop så är det klart och den måste diskas!
Vi ses kanske i marschallens skugga!
Sen, framåt middag ungefär bestämmer gamla gubben Feber sig för att göra ett oväntat besök. Han gjorde det bekvämt för sig tillsammans med fru Halsont och det var tydligt att de hade mycket att ta igen då det var ett bra tag sen de möttes sen sist. Hur som helst var jag nästan helt däckad på matten tack vare de otroligt tröttsamma fru Halsont och gamla gubben Feber. Men det vara bara att rycka upp sig, ta sig samman inför talet i aulan framför Kina (Inget sch-ljud på K:et) och några andra. Att skapa en låtsas-farfar var kanske veckans idé! Jag kunde riktigt lukta till mig MVG:et.
Nu var det ju inte alls tänkt att det här skulle bli någon sorts dagbok.. Jag har helt enkelt kännt mig lite extra kreativ de senaste dagarna. Ah! Nu har äntligen herr Panodil börjat uppehålla gamla gubben Feber.
En annan bra grej med idag är att det gamla favoritbandet från barndomen, den brittiska synth-duon, Pet Shop Boys snart har en ny skiva ut. Sitter här i min ensamhet med en flaska Ubuntu-cola och tycker faktiskt att de fortfarande är riktigt bra!
Don't have to be a big bucks hollywood star
Don't have to drive a super car to get far
Don't have to live a life of power and wealth
Kanske inte, men det hade utan tvekan hjälp lite.
Varför har man aldrig ätit kiwi med skal på förr? Det smakar ju ingetning, som äppelskal ungefär. Dessutom känns knappt de där ludna håren på utsidan när det väl är i munnen. Framför allt sparar man onödig disk, en helt oanvänd tesked ska tas fram och så shloop, shloop så är det klart och den måste diskas!
Vi ses kanske i marschallens skugga!
Piss och pest och senapsgas!
"Nej, du är alldeles för obeslutsam" sa han, Örjan från Helsingborg.
Obeslutsam?! Jag?! Skulle Adam Petter Michael Edvinsson vara obeslutsam? Tydligen, om man ska tro på vad Örjan från Helsingborg säger.
Dagen blev en katastrof redan från början. Just den här dagen, den 25 mars som skulle bli en av mitt livs största stunder saboterades totalt när Örjan från Helsingborg yttrar de där orden: "Nej, du är alldeles för obeslutsam". Är obeslutsam ens ett ord?!
Nederlagets bittra smak ligger inte särskilt fint i munnen och för en stund ville jag bara ge upp och strunta i alltsammans. Men efter lite halvjärtat pep-talk av både Örjan från Helsingborg och Bo-Anders bestämde jag mig för att fortsätta i alla fall. vad gör väl en månad mer eller mindre?
Dagens humör har varit bittert, argt och trött. Trött på allt! Trött på bilar och allt vad körningar heter! trött på skolan och alla dess plikter! Trött på vårt förjävliga samhälle! Trött på familjen! Trött på vänner och klasskamrater! Nu får ingen ta det här särskilt personligt, ni får helt enkelt ha överseende och tålamod med mig.
Den långa, trista uppförsbacke i den emotionella bergochdalbana, som är mitt liv, har precis blivit ännu brantare. Magnus och Brasse beskriver mitt humör väldigt precist:
Jag är trött, hungrig och sur.
Ge mig tröst och uppmuntran, eller köp en pandahund åt mig!
Jag är mycket väl medveten om att det finns miljoners miljoner människor som har det bra mycket sämre än mig just nu. Men vad fan? Om man inte tycker synd om sig själv i första hand är man en jävla hycklare! Så låt mig sitta här i min självömkan och trösta mig med att det snart är konsert-dags. (Och att jag precis har upptäckt att man kan lägga upp videor här!)
Robert "Bob Dylan" Zimmerman:
Vi ses i marschallens skugga.
Obeslutsam?! Jag?! Skulle Adam Petter Michael Edvinsson vara obeslutsam? Tydligen, om man ska tro på vad Örjan från Helsingborg säger.
Dagen blev en katastrof redan från början. Just den här dagen, den 25 mars som skulle bli en av mitt livs största stunder saboterades totalt när Örjan från Helsingborg yttrar de där orden: "Nej, du är alldeles för obeslutsam". Är obeslutsam ens ett ord?!
Nederlagets bittra smak ligger inte särskilt fint i munnen och för en stund ville jag bara ge upp och strunta i alltsammans. Men efter lite halvjärtat pep-talk av både Örjan från Helsingborg och Bo-Anders bestämde jag mig för att fortsätta i alla fall. vad gör väl en månad mer eller mindre?
Dagens humör har varit bittert, argt och trött. Trött på allt! Trött på bilar och allt vad körningar heter! trött på skolan och alla dess plikter! Trött på vårt förjävliga samhälle! Trött på familjen! Trött på vänner och klasskamrater! Nu får ingen ta det här särskilt personligt, ni får helt enkelt ha överseende och tålamod med mig.
Den långa, trista uppförsbacke i den emotionella bergochdalbana, som är mitt liv, har precis blivit ännu brantare. Magnus och Brasse beskriver mitt humör väldigt precist:
Jag är trött, hungrig och sur.
Ge mig tröst och uppmuntran, eller köp en pandahund åt mig!
Jag är mycket väl medveten om att det finns miljoners miljoner människor som har det bra mycket sämre än mig just nu. Men vad fan? Om man inte tycker synd om sig själv i första hand är man en jävla hycklare! Så låt mig sitta här i min självömkan och trösta mig med att det snart är konsert-dags. (Och att jag precis har upptäckt att man kan lägga upp videor här!)
Robert "Bob Dylan" Zimmerman:
Vi ses i marschallens skugga.
Allting, allting, allting... är nästan perfekt...
Då har man äntligen hittat hit! Till cyberrymdens fantastiska blogg-värld. Det här kanske kan bli en ny milstople i livet men jag står fortfarande fast vid att det finns sjukt mycket onödiga bloggar på internet, min är såklart inte en av dem.
Jag slår på stort och börjar med att beskriva min livssituation i allmänhet här i detta mitt första inlägg i min sprillans nya blogg. Så att eventuella läsare har lite att gå på till kommande inlägg.
Det stora mystiska uppkörningsmysteriet lever och frodas. Detektivarbetet i klassen har ökat lavinartat men det är kul att se att verkligen ALLA är engagerade i en sak som bara rör mig! Jag är smickrad, eller nåt..
De tror att de har listat ut datumet, skrattretande. Hahahahaha.... fan...
Men nånting är fel.. jag är inte nervös! Inte ett endaste dugg!
Helgen har väl inte varit en av mina stoltaste stunder. Misstag har gjorts och hemligheter har aslöjats, hemligheter som jag i och för sig tror att jag redan visste om. Frågan är vilken poet som beskriver helgen bäst? Winnerbäck med "Jag Vill Gå Hem Med Dig" eller Bob Dylan med sin fantastiska "It's All over Now, Baby Blue". En sak som är säker är att Buzzcocks beskriver den emotionella bergoochdalbana, som är mitt liv, bäst för tillfället.
Det bästa just nu är den stundande konserten i Malmö med guden Bob Dylan, jag bokstavligt talat ryser vid blotta tanken. jag har inga större förväntingar på den åldrande Bobby annat än att han ska vara så fantastiskt, gudomligt bra att konserten i Malmö 28 mars går till historien, vi får väl se hur det blir med det. Sen har vi mysteriet med hur vi ska ta oss hem därifrån...Herr Skoglund har lyckats lösa allt bra såhär långt så han fixar säkert det här med... Det lär bli en lång natt i Skåneland annars.
Ubuntu-cola är min favoritdrog, efter mörk choklad såklart. Den perfekta drycken nu när jag måste återgå till mitt påhittade tal om min påhittade super-farfar!
Vi ses i marschallens skugga.
Jag slår på stort och börjar med att beskriva min livssituation i allmänhet här i detta mitt första inlägg i min sprillans nya blogg. Så att eventuella läsare har lite att gå på till kommande inlägg.
Det stora mystiska uppkörningsmysteriet lever och frodas. Detektivarbetet i klassen har ökat lavinartat men det är kul att se att verkligen ALLA är engagerade i en sak som bara rör mig! Jag är smickrad, eller nåt..
De tror att de har listat ut datumet, skrattretande. Hahahahaha.... fan...
Men nånting är fel.. jag är inte nervös! Inte ett endaste dugg!
Helgen har väl inte varit en av mina stoltaste stunder. Misstag har gjorts och hemligheter har aslöjats, hemligheter som jag i och för sig tror att jag redan visste om. Frågan är vilken poet som beskriver helgen bäst? Winnerbäck med "Jag Vill Gå Hem Med Dig" eller Bob Dylan med sin fantastiska "It's All over Now, Baby Blue". En sak som är säker är att Buzzcocks beskriver den emotionella bergoochdalbana, som är mitt liv, bäst för tillfället.
Det bästa just nu är den stundande konserten i Malmö med guden Bob Dylan, jag bokstavligt talat ryser vid blotta tanken. jag har inga större förväntingar på den åldrande Bobby annat än att han ska vara så fantastiskt, gudomligt bra att konserten i Malmö 28 mars går till historien, vi får väl se hur det blir med det. Sen har vi mysteriet med hur vi ska ta oss hem därifrån...Herr Skoglund har lyckats lösa allt bra såhär långt så han fixar säkert det här med... Det lär bli en lång natt i Skåneland annars.
Ubuntu-cola är min favoritdrog, efter mörk choklad såklart. Den perfekta drycken nu när jag måste återgå till mitt påhittade tal om min påhittade super-farfar!
Vi ses i marschallens skugga.
