Message keeps getting clearer, radio's on and I'm moving 'round the place!

It's Boss Time!

Fredagen den 5:e juni är det jag och Skoglund som ger oss iväg till vår älskade huvudstad för att se, lyssna, känna en musiklegend. "Bossen" Bruce Springsteen! Jag längtar som bara den! Magen är full av fjärilar och jag går bokstavligt bara runt i huset och väntar på fredag morgon så att jag äntligen kan få åka till stationen och sätta mig på tåget.

Jag VEEEEET att jag missar en massa kul på fredag! Jag missar inlämningn av matte-grejen. Jag missar Våxtorps Marknad. Och kanske värst av allt, jag missar Duo Jag på Karsefors på kvällen! Visst, jag vet att det är hutlöst dyrt och ni får säga vad ni vill, men JAG har iaf alltid sjukt roligt där! Och när Duo Jag spelar brukar det vara extra bra, kanske enda gången på hela sommaren som det är bra musik. Jaja, vi är hemma igen på lördagen, så på lördag kväll förväntar jag mig något riktigt extraordinärt så jag får ta igen den missade fredagen!
Gör nånting på lördag, och glöm för allt i världen inte att bjuda mig!
Ta inte det här på fel sätt nu och tro att jag bryr mig mer om allt annat kul på fredagen än vad jag bryr mig om en konsert med ståplats på Stockholm Stadion med The Boss. Det gör jag inte. Absolut inte. Jag är sjukt jävla enormt taggad inför Bruce! Bruuuuuuuce!



Den är så fulländad, så komplett, så.. så vacker...

Vi ses i marschallens skugga

Jag letade och fann, jag hade tur och fick full hand. Be-Bop-A-Lula-Land!


SIESTA -09!!




Saeijöööst!


"Slick-Jonas behöver stock!"

Siestafestivalen 2009 dag-för-dag:

Ons. 27/5
Molnigt.
Kl 18.00 på onsdagkvällen börjar färden mot Hässleholm och Siestafestivalen. På med solglasögonen och ut på vägarna. De andra deltagarna (minus en) plockas upp och resan kan äntligen börja på allvar. Strax utan för Slätthult, Linghult eller vad det heter där du bor händer det första lilla missödet. Ljudet i bilstereon i brorsans Mitsubishi är borta! Fan! Efter många tappra försök fick vi till slut ge upp och gilla läget. Det blev en musiklös bilresa ner til Skåneland med mycket prat och skämt som substitut. Väl framma i Hässle kör jag fel ett par gånger, mitt lokalsinne är tydligen ungefär lika bra som en kylskåpsmagnets. Vi parkerade bilen, slängde packningen på axlarna och ställde oss i kö... i 3 timmar... Tälten slängdes upp lite halvtaskigt lagom till att det började regna. Kvällen spenderades i tältet med en påse kanelbullar.
Skägg-tävlingen börjar.

Tors. 28/5
Konstigt väder. Regn och sol om vartannat.
Det är först nu festivalandet tog fart på allvar! Fram med brassestolarna i vårt camp, som vi delade med tidernas skönaste grabbar från Öland. Fram med ölen som fortfarande var ganska välkyld. Det är idag som Slick-Jonas får festivalens kanske bästa idé! Vi korkar upp 2 liter champagne och dricker det med en gång! Eftersom det var Slickis flaskor fick han självklart mest. Innan någon hinner blinka är flaskorna tomma, alla är sådär lite charmigt berusade på torsdageftermiddagen. Alla, utom Slick-Jonas som inte mådde särskilt bra. Vad fint grannarna ritade på dig!

Fre. 29/5
Varmare, fortfarande ganska molnigt och blåsigt.
Festivalandet börjar bli enformigt, absolut inte tråkigt! Missförstå mig rätt här nu. Jag ÄLSKAR festivallivet och önskar att hela livet var en festival. Inte behöva bry sig om nånting, inte duscha, inte raka sig, bara sitta i sin brassestol med en ljummen öl i solen. De största problemen vi hade var att bestämma vad vi skulle äta. Vildsvinskebab eller nachos idag? Oooh kanske langos? Marcus Krunegård spelar! Vårt camp och små fjortistjejer så långt man kunde se stod framför stora scenen, jag kände mig ganska lång för en gångs skull. (Vi var enbart där för att få bra platser till Eldkvarn och senare Mando Diao) Skoglund och jag slår våra kloka huvuden ihop och gör en skylt med texten: "Vem fan é du?" Självklart har vi ju sån  röta att skylten kommer med på storbilsdskärmen... TVÅ gånger! KLOCKRENT! Många hotfulla blickar från resten av publiken...
Eldkvarn är grymma! Shit vad bra de är. Och vilka platser vi hade. Jag stod längst fram och sjöng med för allt vad halsen orkade med! Mando Diao lirar efter det! Vilken show de bjuder på! Hela festivalen samlades för att lyssna. Grymt!

Lör. 30/5
Varmt och soligt! Nästan helt vindstilla!
Lördagen var nog den mest händelselösa dagen. Sol, öl, brassestol och Jehovas vittnen?!? En läskig tant kom upp till oss på gatan och började vifta med en bibel i ansiktet på mig och eftersom jag är så fascinerad av fundamentalister som henne stannade jag och pratade ett tag. Hon var fan inte riktigt frisk...
Phoenix, ett franskt alternativ rockband lirade! Mycket bättre än vad jag först trodde, en glad överaskning!
På kvällen blev det umgänge med grannarna vars dialekt var så gullig att vi gjorde narr av den, såklart. Asså, lägg av, saeijöööst! Timbuktu på kvällen! Schysst!

Sön. 31/5
Samma väder som lördag.
Vaknar kl. 8 som alla andra dagar. Dels av diverse grannar, dels av musik, dels av känslan att bli kokt levande i den bastu som var vårt tält. Det vara bara att kasta sig ut i friska luften. Tälten revs kvickt och vi stannade inte längre än vad vi behövde. Vi sa hejdå till våra grannar, saeijöööst, tog vårt pick och pack och drog.
Skägg-tävlingen avslutas. SEGER! OLOF! YOU GOT SERVED!

Så nu sitter jag här och skriver i min blogg, med en varm öl i handen, festivalhatten på huvudet och en mördande bonnabränna. Festivalen saknas redan. Det enda som är riktigt skönt med att komma hem är sängen...Åh, vad skönt att få sova i en riktigt säng.

Vi ses i marschallens skugga, seriöst!

Porque mi vida, yo la prefiero vivir asi

Arrrrrriba!

Siesta om några ynka, futtiga timmar!

Allt är packat och klart, hoppas jag. Självklart är jag orolig över att något är glömt. Men det är säkert bara någon liten småsak som ett extra par sockar, biljetten...

Hej då Laholm! Vi ses på söndag igen!

I will rearrange your scales If I can, and I can!

Tack för igår!

Okej, jag börjar väl från början. Jonte och jag kör snabbt som vinden till Maxi för att köpa nånting, vadsomhelst, till Tobbe. Väl där inne hittar vi ingentting som är särskilt roligt och sjukt onödigt. Tills vi skymtar den! Där långt inne i den svindlande labyrinten vid trädgårdsavdelning står den fint uppradad tillsamman med andra. En 20 cm hög svart keramikgroda med en liten krona på huvudet! Den tar vi! Använd den väl Tobbster, vi tar för givet att den får en hedersplats i ditt rum!

Förfest hos Tobias i Edenberga! Djävulskt listigt av honom att kombinera 18-årsfest med förfest. Bara trevliga människor, schysst musik och en gitarr! Kommentaren: "Vi byter ut Björn Rosentröm mot dig, Adam!" gjorde min dag! Tack så mycket! Min öl VAR god, ni har ingen smak!

Karsefors var mycket bättre än väntat! Även om 160 jävla kronor är en hutlös summa för att få komma in och se Björn var det nästan värt det, nästan. Förbandet rockade, ett av de bästa förbanden jag har sett där.

På det sociala stadiet hände det väldans massa grejjer igårkväll. Massa nya människor! Kul! Nya kontakter har knytits och gamla har förhoppningsvis lappats ihop, nu får tiden ta hand om resten.

Tack igen, och Tobbe! Skicka bilderna för faaaeen!

Vi ses i marschallens skugga!

Why not smile?

Förkylning!
Självklart! Varför inte? Skulle inte förvåna mig om det är svininfluensan också!

Ont i halsen, tappat rösten, feber, täppt näsa, sömn, huvudvärk, tillräckligt med snor för att försörja en hel stad (Vad de skulle göra med allt snor vet jag inte) febernedsättande, smärtstillande, vitamintillskott, apelsiner, sömn, mjukisbyxor, saft, barnprogram, tupplur, hosta, nysningar, slut på hushållspapper... Men va faaaaaaan?? sömn, varmt, kallt, varmt igen, sömn... hahaha.... gööött...
När man äntligen får lite extra ledigt från skolan drar man på sig en förkylning! Typiskt...jaja, i morgon är jag frisk, hur jag än mår.

Vi ses i marschallens skugga

Alla utom jag vet hur det skall gå. Hjäääääälp! Det drar i dörrar och handtag.

Here comes Johnny singing oldies, goldies Be-Bop-A-Lula, baby what I say.

Nu känns det som att det var längesen jag ägnade lite av min värdefulla tid på min älskade blogg igen.
Okej, jag erkänner. Jag skriver bara för att jag verkligen inte vill fortsätta plugga på den förbannade geografin. Högtryck dit, passadvindar hit. Corioliseffekten?! Hur FAN påverkar den vindarna?! Vad menas med luftens absoluta fuktighet?! Dags för en paus... och en kopp kaffe!
Mycket har hänt de senaste dagarna men det finns inte särskilt mycket att skriva.

Solbacken i lördags var suverän! Förfesten var suverän! Den gula, skrikande gummikycklingen var suverän, åh vad jag saknar dess gälla skrik. Men jag antar att det alltid är svårt att skiljas från någon när man har varit med ända från början..
Jag tackar alla närvarande för en mycket trevlig kväll!

Välkommen till vår lilla men ack så exklusiva klubb Tobbe! Nu är du också en licensierad bilförare! Gratulerar!
Invigningsritualen (Köra till donken och köpa glass) klarade du ju fint!



En LIGER!

Jag har nog aldrig fått en så stark "måsta ha"-känsla som av den här videon! Hur coolt är det inte att ha en katt stor som en häst! Tänk att komma ridande på den till skolan! Parkera honom på personalparkeringen och skrämma skiten ur alla små moppekidz? Han skulle hetat Lars-Åke, Sveriges bästa namn. Och han skulle vara jättesnäll! Ge mig en sån!

GRUAAARGRHRHAGH!


Vi ses i marschallens skugga!

Autumn waded seven seas when the colored come another

Liberté!

Frihet! Äntligen är vi fria!
Efter 12 år är vi äntligen frifa från logikens förrädiska bojor! Det absolut sista matteprovet någonsin avklarades idag! Precis som alltid var man lika lättad över att få skriva klart och lämna in det. En lättnad som snart övergår i till oro när man, precis som alltid, upptäcker att man aldrig har fått samma svar, räknat på samma sätt eller använt samma metoder som någon annan! G:et borde i alla fall vara fixat!

Just nu sitter jag och njuter lite åt tanken av att aldrig mer behöva räkna ett tal, aldrig mer behöva fjättras av logikens lagar, aldrig mer försöka förstå obegripliga regler. Om jag ska försöka hitta något negativt med att inte ha matte mer skulle det vara att jag inte har några lektioner med Mario efter sommaren. Det är synd, han är störtskön!

Till alla er som valde matte C till 3:an.. Hahahahahah!
Ändra er innan det är för sent!

Vi ses i marschallens skugga!

There's no success like failure and failure is no success at all.

När man dundrar ner för motorvägen på väg hem igen efter att ha lämnat av brorsan och hans kompis i Halmstad för att de så desperat behövde skjuts. När regnet piskar mot vindrutan med ett lika aggressivt smattrande som det gör när det slår mot ett plåttak eller en tältduk och vindrutetorkarna går på högvarv för att man överhuvudtaget ska få en glimt av var den där jävla lastbilen tog vägen bakom vattenmassorna. När man kör där ensam mitt i natten med månen som enda följeslagare får man gott om tid att tänka.
Jag lät tankarna vandra fritt ikväll och försökte bara hålla mig på vägen.

En kort teori kring religion:

Religioner. Kristendomen, liksom de flesta andra världsreligioner, måste vara årtusendets lurendrejeri! Tänk efter själva!
Det sitter en osynlig man någonstans uppe bland molnen. Den här mannen ser alllt vi gör, när som helst. Han vakar över varenda steg vi tar, över varenda handling vi gör. (Nej, jag syftar inte på jultomten) Och den här osynlige mannen har tio regler som han vill att vi ska följa. Följer vi inte dessa regler skickar han oss till en plats under jorden där han låter oss plågas och eldas och pinas och brännas och torteras i ett sinnesjukt varmt inferno där det bara finns eld, lidande och smärta i alla evigheters evighet! Men han älskar oss! :D
(Smileyn är där för att förstärka ironin i det hela)
_________________________________________________________________________

En kort uppdatering:

Torsdagen den 7:e maj var en dag fylld av ångest, nervositet och längtan. Sluttalet skulle framföras. Efter att ha jämfört mitt ämne med de andra retorikarnas tal började jag bli ängslig. Skulle mitt ytterst oseriösa tal hålla? Kommer det att funka att hålla ett argumenterande tal om våfflor efter att publiken har lyssnat på allt ifrån EU till Ipred och blodiglar(Blodgivning?)
Hur som helst blev det min tur när Kina (Inget Sch-ljud på K:et) vinkade upp mig till podiet i aulan. Tystnad... Kanske var det inte så tyst ändå? Kanske var det bara min paranoia som återigen spelade mig ett spratt. Tystnaden kändes i alla fall som att den var så total att den gick att ta på.
Men det gick ju bra! Gott om skratt från publiken redan efter inledningen! Applåder och jubel när jag gick av scenen och komplimanger från både vänner och lärare ute i korridorerna efteråt. Det höll!

Förbannade, jävla kanadicker!
Det finns nog ingen sport som eldar upp Adam så mycket som ishockey! Så när då Tre Kronor lyckas ta sig till semifinal i världsmästerskapen och får möta Kanada är det självklart att han vill dela denna stund med goda vänner. Så fick det bli! Iväg med mammas Mazda in till stan för att hämta chips, läsk och Robin. Vidare för att plocka upp två jönsar till. (Johannes och Tobbe) Tack för en trevlig kväll grabbar! Synd att det inte riktigt gick som vi hade väntat oss. De lirade ju ganska bra emellanåt!

Någon som har någonting på gång i morgon, lördag? Ring mig!

Så nu sitter man här ensam på sitt rum med Bob Dylans gälla, melodiska munspel i högtalarna och regnet smattrande mot fönsterrutan. Sitter och väntar på att kaffebryggaren vill sluta puttra så att man äntligen kan få i sig en kopp efterlängtat svart guld! (Olja, såklart. Inte kaffe.) Sitter och väntar på att brorsan ska ringa och tycka att det inte var så kul i Halmstad som han och hans kompis först trodde och att de vill åka hem igen. Sitter och väntar på att det ska sluta regna...
Kaffet är klart!

Vi ses i marschallens skugga!

Now I've been smiling lately, thinking about the good things to come

Sömn är något av en bristvara just nu. Ett par timmer per natt går väl an ett tag men under en längre tid bryter man säkerligen ihop. Tyvärr lär det inte bli någon sömn för Adam inatt heller!
Igår tillbringade jag natten med att sitta och fila på idéer till det förbannade sluttalet som ska hållas på torsdag. Torsdag, om två dagar... Gott om tid!

Jag har i alla fall kommit på ett ämne! Ett ämne som förhoppningsvis chockerar och provocerar. Ger den effekt jag försöker få.

Men nu är det så att jag har väldigt svårt med att ta sig i kragen och skriva det förbannade talet. Jag driver mest bara runt i huset och gör allt han kan komma på istälelt för att skriva. Ta nu som ett exempel! Här sitter jag nu klockan 22:50 och skriver ett nytt, meninglöst inlägg i bloggen bara för att slippa skriva talet! Jag satsar allt på samma kort. Att inspirationen, eller paniken, båda funkar lika bra, ska komma till mig i takt med sömnbegäret och koffeinkickarna. Kaffe... En kopp hade inte suttit fel nu!


En kort teori om kärlek:

Kärlek och osäkerhet går hand i hand.
Vi kan börja med tonåringar. De har ingen aning om vilka de är eller vart deras liv är på väg men de kärar ner sig i första bästa ansikte, håller på i några veckor och hoppar över till nästa.
Efter studenten står man inför två möjligheter, jobb eller skola? Och så kärar studenterna ner sig i första vackra ansikte de möter och kärleken flödar.
Sen när allting flyter på ganska bra med villa, bil, familj,hund, fint jobb, händer något. Kärleken försvinner. Bråk, skilsmässa och vårnadstvist, allt är kört i botten. Men vad händer då? Då hittar man genast en ny förälskelse och så är man tillbaka.

Ledsen om jag har förstört er tro på kärleken eller tagit bort all spänning i livet men det är fruktansvärt logiskt när man tänker efter.





SUCK.... Kanske världens vackraste sång?

This desolation sweeping over me, I find hard to disguise

Sköna maj, välkommen till vår bygd igen! Sköna maj, välkommen, våra lekars vän!

Sol, värme, blommor och ledigt från skolan. Vad mer kan man begära? Tack alla arbetets söner, alla socialister och kommunister som kämpar varje år för rättvisa och jämställdhet. Tack för att ni har gjort 1:a Maj till en nationell helgdag. Vi studenter tackar er!

Valborgsmässoafton igår tillbringades i Vallberga, fantastiskt trevligt! Även om min och Robins manlighet berövades när vi inte fick stå vid grillen artade sig kvällen riktigt bra. 1 kg potatissallad var mycket lättare att äta upp än vad jag först trodde.
Det var riktigt roligt att spendera kvällen med er! Det vill vi se mer av!
Det enda jag skulle kunna klaga lite på skulle väl vara musiken, Queen är bra! Det är inte det! Men non-stop i 4 timmar?!

Den vattenfasta, snabbtorkande spritpennan var inte alls särskilt vattenfast! Det avr bara att tvätta med lite industri-rengöringsmedel, spola under skållhett vatten och gnugga med en stålborste och torka av med finkorningt sandpapper och så vips var det borta... nästan...

Jag är sugen på att bada... ingen som vill bada?

Vi ses i marschallens skugga!

Strike another match, go start anew. And it's all over now, Baby Blue.

Now there's a wall between us, somethin' there's been lost
I took too much for granted, got my signals crossed.

I'm livin' in a foreign country but I'm bound to cross the line
Beauty walks a razor's edge, someday I'll make it mine.
If I could only turn back the clock to when God and her were born.

En kort, helt meningslös dag i skolan. In kl 9, se på film hem kl 10. Suck, jag skulle ha sovit vidare. Bara slå till den förbannade snooze-knappen, rullat över på mage och somnat om. Snart...
Sommaren väntar runt hörnet, det känns. Finns det något bättre än att spendera dagen på rygg på gräsmattan med ett glas saft, en utmattad hund vid sidan som håller på att avlida av värmeslag, Bob Dylan skrålandes ur högtalarna och den de samlade utgåvorna av Lucky Luke? Kanske, men inte idag.
Nu sitter jag här, bakochfram i min snurrstol, fortfarande med Bob Dylan i spellistan och gör ett halvhjärtat försök att hålla mig aktiv. Jag tycker att jag har negligerat min älskade blogg på sistone och min hjärna fullkomligen skriker efter att få uttrycka sig i skrift. Det blir väl sådär, men jag blir sysselsatt och till sist riktigt nöjd.

Alla korten är lagda. Nu återstår det bara att se hur du spelar.  Adam börjar uppskatta att bara observera.  Väldigt intressant, turbulent, men intressant att se hur det här artar sig.

You're an idiot babe! It's a wonder that you still know how to breathe...



Aaaah... Bobby sopar bort varenda spår av vrede, sorg eller bekymmer i världen.


Yes, I wish that for just one time
You could stand inside my shoes
You'd know what a drag it is
To see you


Amen...

Vi ses i marschallens skugga!

Kom låt oss gå härifrån. Låt oss resa någonstans, resa långt härifrån.




Uttrycket Nej, tack. Jag kör! Har fått en helt ny innebörd...

Det är fortfarande fantastiskt roligt med mitt färska körkort. Igår fick jag äntligen det riktiga körkortet! Självklart ser jag, precis som alla andra, ut som en fängelsekund på bilden och namnteckning är knackig då jag knappt kunde hålla i pennan 15 minuter innan det avr dags att skriva teoriprov.

Grattis på födelsedagen, mamma! Trevligt på Wild West i Halmstad. Min present fick bli att agera chaufför för er.

Resten av kvällen körde stackars Adam skytteltrafik över halva kommunen. Visst, jag hade jättetrevligt hos Sara. Verkligen jättetrevligt! Kritisera mig bäst ni vill men det var riktigt skönt att vara nykter när ingen annan var det. Ett litet minus med kvällen var såklart vansinnesfärden runt halva kommunen igen, den här gången, med trötta, charmigt berusade vänner, som bara ville hem.

Hishult ligger alldeles för långt borta.

Tack för att du kunde hålla dig hela vägen!

En kul grej är att Adam har insett att det han ville ha mest av allt i hela världen för någon månad sen har blivit något som han faktsikt stör sig på! Kalas! Synd bara att det tog så lång tid...

Vi ses i marschallens skugga!

You know I can if you can, honey. But, honey, please don't.

Den 21:e April 2009. Detta är sannerligen ett datum värt att lägga på minnet. Det var den här dagen Adam äntligen blev accepterad in i vuxenlivet,  dagen då Adam lämnade sin forna moppe-barndom bakom sig och blev en man, dagen då Adam äntligen tog sitt körkort!

YEEESSSSSSS!!!

Nervositeten var enorm, så stor att allting känns lite som en dröm. Jag är inte riktigt säkert på vad som hände under själva uppkörningen eller på körlektionen innan den. Vad jag kommer ihåg är de där första orden Snälla Petra säger så fort bilen står still utanför vägvärkets kontor i Nyhem: "Jag godkänner dig". Aaaaah, denna ljuva melodi har spelats om och om i mitt huvud hela dagen. "Jag godkänner dig", kan det blir mycket bättre? Finns det några ord som överträffar dessa? Jag tror inte det. Inte idag i alla fall, inte nu.

Självklart togs det en tur med pappas bil. Hämtade lite folk och drog till donken för lite glass. Underbart att kunna ta en vända på Maxis parkering. Efter ett par vändor i Laholm med diverse människor var det dags att ta sig hem. Väl hemma väntade den ceremoniella uppkorkningen av Zackes hemmabryggda mjöd-flaska som hade sparats till just detta tillfälle! Ah, vilken fantastisk syrlig, men ändå söt, smak. Som nektar för mina smaklökar.  Så nu sitter jag här helt lyrisk på mitt rum, i mörkret, med Cat Stevens i högtalarna och mjödet i systemet. Aaaah, livet leker ju ändå!

Vi ses på vägarna!

I was dumb, I was wrong, I let you down. But I know how I feel about you now.

tack för kriget mot dom kloka
för virvlarna i håret
tack för svaren på gåtorna
du la i min hand
jag ska minnas dina drömmar
jag behåller dina viljor
jag ska söka dina krafter
i ett farligare land

farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går


Åh, vad jag saknar den tiden... En Rewind-knapp nånstans? Någon?




Viva Che! Viva Fidel! Viva la libertad!

With the truth so far off, what good will it do?

Sömnbrist och fullt upp dygnet runt bidrar automatiskt till en blogg-torka. Men nu när det ändå inte verkar hända nånting ikväll fick jag äntligen en chans att skriva ner lite tankar.

Vi börjar med en kort resumé av det älskade påsklovet:
(Jag vill passa på att tacka Gud som lät sin son dö så att vi får käka massa godis och att vi utarbetade studenter får en veckas ledigt från den där korvstoppningsanstalten till skola, TACK!)

Sömn är sjukt överskattat! Jag har alltid haft mina misstankar men nu är det bevisat. Människan behöver inte särskilt mycket sömn per dygn. 2-3 timmar per dygn har funkat kalasbra hela lovet. (Med undantag för igår natt då jag kraschade totalt och sov i smått otroliga 13 timmar!) Allt som behövs är den rätta sovtekniken och mycket, mycket kaffe. Powernaps i alla ära men inget har fungerat så bra, eller gett samma effekt, som caffeine-naps! Det tar ca 30 minuter innan koffeinet i en kopp kaffe hinner börja verka. Under den halvtimmen går man därför och lägger sig och sover. När man vaknar efteråt är man helt utvilad! Det funkar, lita på mig!

Om det ljuva lovet i sig finns det inte särskilt mycket att berätta. Danmark i onsdag... trevligt. Restaurang med klassen, eller ja, halva i alla fall, i går! Det var grymt roligt och maten på Wild West är himmelsk. Finns det gudar äter de deras mat, hela tiden. Efter revbenspjäll, fläskfilé, chokladfondue och en whiskey-drink mådde man ganska bra! Upplevelsen förstärktes av att en lätt bekymrad, men ändå leende man plockar fram en gitarr och börjar spela vid vårt bord. Aaaah, man skulle bli trubadur. Kanske världens softaste jobb.

Jag har en ny hjälte, idol och förebild! Cat!



Kolla energin, håret (!), skägget (!!). Han är kanske en av världens häftigaste människor. Kämpar där uppe i toppen med Dylan, Guevara och Trotskij. Ett litet sidospår...


Now I've been happy lately, thinking about the good things to come.


(Kände att jag behövde en ny rubrik till den lite mer flummiga delen)

För första gången på länge är Adam riktigt nöjd.
Det kanske är sömnbrist som gör att han håller på att bli lite koko eller så har han verkligen lyckats anamma nihilismen och blivit en bättre människa. Hur som helst har Adam gått vidare i sitt liv. Han har lämnat forna händelse och bekymmer bakom sig och är faktiskt riktigt nöjd med hur saker och ting spelar ut sig. Han har accepterat situationen han befinner sig i och har bestämt sig för att göra det bästa av den. Det är en pånyttfödd Adam ni har framför er gott folk. En mognare, lättsammare Adam som har nått ännu en, med stor risk för att överdriva, milstolpe i livet. Den nya Adam ni får dras med är helt nöjd, inte överlycklig, inte ens glad. Bara helt nöjd. Allt är helt OK.

Som min morfar så elegant uttryckte sig: "Nu mår min själ min själ väl"

Det är så roligt att se hur alla ni andra beter er, roligt ända till jag själv börjar fundera på om jag betedde mig likadant. Det är då jag skäms. Ni är för bövelen män! Var är er stolthet någonstans!

Brorsan lyckades nästan övertala mig att gå med i SSU. "Men vi bara fikar och festar!" är ett mycket bra argument som är svårt att motstå. Man kanske borde gå med i alla fall?

Now, right now, ooh yeah.

Hejsan hoppsan småbröder, vi ses i marschallens skugga.

Jag försöker att gå som en man nerför hjärtats ensamma gata. Där kärlek och hat går hand i hand.

Uarrrgggh. 5 timmars sömn av de senaste 48 timmarna är lite väl lite, till och med för mig. Det har varit stört omöjligt att somna, det var inte ens lönt att försöka. Men om du nu inte har sovit på länge och behöver sömn, vad gör du uppe och bloggar halv 2 på natten för?! - tänker ni. Svaret är enkelt; jag känner inte för det, och det går coola science fiction serier på tv. Det är allt som krävs för att hålla mig uppe.

Jag tror att jag äntligen har hittat en soft livssyn. Nihilism! "Nihilister menar att livet saknar en inre moralisk mening" Det är ju perfekt! "Det spelar ingen roll vad jag gör för vi kommer ändå dö någon gång". Ett liv utan en tanke på konsekvenser av ens handlingar, ett fritt liv utan bekymmer. Jag är glad att jag stötte på nihilismen ikväll. Det har faktiskt hjälp, mina personliga bekymmer är så små och obetydliga, vad spelar det för roll om hundra år? Vem bryr sig? Inte jag i alla fall.

Oooops, nu började sci-fi:n igen! Vi ses i marschallens skugga!

'Cause living well is the best revenge. Baby I am calling you on that!

En kort förklaring till föregående inlägg: Jag känner mig alltid lika kreativ när jag är lite charmigt berusad och när folk då säger att jag borde skriva något i min fina blogg så gör jag ju självklart det. Resultatet blev väl... sådär.

Natten är sämst! En liten jäkla grej händer. En sak som jag redan visste om, jag visste att det skulle hända. Det var bara en tidsfråga. Självklart förstorar natten, tillsammans med min paranoia upp den händelsen, som har hänt så många gånger förr, till ett gigantiskt problem! Och varje gång vet jag om att det kommer hända! Men lär jag mig? Nej! Varenda gång reagerar jag på samma sätt!
Det var omöjligt att sova i natt. Inte ens lönt att försöka.


Jag har tinnitus i hjärtat, på grund av igår kväll.
Jag hör signaler jag inte förstår.
Som väcker känslor jag inte förmår.
Som ett norrsken, en sovande uggla.
Träffad av splitter, mitt i en mening.
Det finns innebörd, och den är oerhörd.
Men den drabbar oss mest med sin försening.
Solsystem till nervsystem, 15 sekunder av allt.
Från genombrott till sammanbrott, 15 sekunder av allt.

Så sant, så sant...


Såhär dagen efter mår jag förhållandevis bra! Jag får i och för sig aldrig skallebank dagen efter en fest men så fort jag stoppar nåt i mig känns det som om magen och hela tarmpaketet vill ta sitt pick och pack och lämna min sargade kropp. Så fan heller!

Lars Winnerbäck sätter ord på obeskrivliga känslor. Fantastiskt. Dagen hade varit olidlig om dte inte vpre för honom, och Cat Stevens... och R.E.M såklart!



Michael Stipe ser ju riktigt bra ut med hår!


I'M A HUMAN BEING, GOD DAMN IT! MY LIFE HAS VALUE!


Vi ses i marschallens skugga!

Calling you in transit, calling you in transit

Hemma hos Tobbster i edenberga! Fyytyyfan vad skoj här är! bvärsta öset med sprit, dans och schysst musik! nu kom precis alla in här! :D allt började asbra med bara 5-6 pers men sen kom Jessica! :(  ;P  xD
Alle fick idén att åka hem till mig och sig för att hämta SPRIT!!! Allt blev fricikin perfekt! :D
Simon gav oss nån stark jäkla polsk skit och alla blev jöättegada tills mamma inte lät oss ta med dte hem till tobbe men det fick vi sen! :D vi har sjukt roligt här nu och kvällen kan int elbi bättre!
RADIO FREE EUROPE! :D
Massa shuffle blev det och alla är hätte glada! Det är dags attg leka katt coh dansa med folk! LAl är på gott humör! jag ,år kalas! vArför sitter jag och bloggar egentligen?!?!?
HAHAHAH! :D nu masserar de fötter :D
den obevekliga sanningen är att vi har sjukt roligt hemma hos tobbe! :D:D:DDDDD::DD
 varför masserar ingen mina fötterer! ? vad hände ränr folk går nu då? hur komemr det bli imorrn? det var sjukt pinsamt hemma hos mig när mamma och pappa såg mig liiiiite daragen men tillräckligt, dte blev  iaf brafefter åt men det ordnar sig nog!
wooo frasnask punkmjs8ik är asgött! :D:D:D:D:D:D
nu pallar jag itne blogga mer! :D tack för kaffet och krocketspelet tobbe! :D:D:DD:D:D
LES FATALS PICARDS! :D:D:D:D
JIM JAG BLOGAGHR!
JIM HÄSLAR TILL ALLA!D


HA DTE BRA ALLA
VI SES I MARKISENS SKUGGA! :D:D::D:D:

I'm all lost in the supermarket

Ouff! Upp i ottan på första lovdagen. Alltid lika trevligt att bli väckt av en gormande pappa som alltid skriker samma sak varje gång: "Den enorma trave ved vi har där ute varken hugger, klyver eller bär in sig själv. Så ut och jobba pojkvasker!" Vad gör man? På med ett gott humör och dunka in P3 i radiolurarna så är dagen avklarad i ett nafs.

Vänner från kommunens alla hörn gästade mitt hus ikväll! Jag måste säga att det hela började lite knackigt, och visst, jag visade kanske inte särskilt stort engagemang. Men det hela artade sig framåt midnatt när gamla bilder plockades fram, tillsammans med minnen för att avslutas med katt-videor. Vi hade en riktigt trevlig mysstund tillsammans.

Varför lär jag mig aldrig? Hur kan jag vara så blåögd vareviga gång?! Det är likadant varje jäkla gång! Det börjar med att förväntingarna sätts skyhögt, allt förstoras till enorma proportioner! Och vad händer? Självklart raseras alla förhoppningar i ett ögonblick. Jag vet inte ens varför jag bryr mig längre när jag ändå aldrig får något tillbaka? Kampen har tydligt varit förlorad en lång tid nu men jag vägrar envist att inse det!
Jag bryr mig inte längre. Jag vill inte bry mig. Jag vet att jag inte kan sluta bry mig...

Hasta siempre compañeros!

Love can be exciting, it can be a bloody bore. Love can be a pleasure or nothing but a chore.

Aaah, en nästan helt sömnlös natt och jag mår finemang! En powernap på ca 30 minuter runt 12 snåret, sen upp och dricka en kopp kaffe och några glas oboy så är man på topp igen. När hela natten ligger framför en har man mycket tid att ta igen skolarbete och liknande på. Engelskan skrevs i ett nafs, naturen lästes igenom ett par gånger. Jag hann t.o.m. med att kolla på spanskan!
Vid 3-halv 4 någon gång började instinkterna ta över. Kroppen skrek efter sömn och det var inte lönt att försöka kämpa emot. Alt jag kunde göra var att kapitulera och gå och lägga mig. En 2 timmars god natts sömn är inte helt fel ändå.
Kaffe till frukost såklart.
Humöret började dala framåt middag men efter en kopp kaffe blev allt bra igen. Veckan efter lovet är det jag som ska segra över kroppen med koffeinpiller, det är nyttigt har jag hört.

Grillfest i Mellbystrand på kvällen, utan eld, grill, fest eller nånting att grilla. Gick väl sådär, va? Donken är räddaren i nöden. Robin och jag fick oss en lång fin promenad i månskenet på väg till och från restaurang Gyllene Måsen. De där tjejerna spanade in mig! Jag lovar! Mitt ego gottade sig ordentligt.

Väl tillbaka kläcker vi den briljanta idén att bada i havet! Smart där! Av med kläderna, i vattnet, under vattnet, kallsup, upp illa kickt, på med kläder igen! Usch fy och blä för blöta underkläder. Nu var det i alla fall gjort! den 9:e April var det premiär för havsbad! Korkat? Kanske.

Nu när man äntligen har kommit in till hemmets trygga värme och fått på sig torra, rena underkläder känns allting ganska bra igen. Jag har tyvärr en del sömn att ta igen, men inga sängkläder! Ack, varför avslutade jag aldrig min bäddning?



Du känner mig. Du vet vem jag är. Du vet att jag orkar. Ge mig bara en chans!



Ah, I thought I knew you pretty well,
But with people like me you never can tell.
You can only guess which way I'll go.
You got me sussed, but you don't know,
 I'm a yo-yo.

Ray Davies skriver poesi som ingen annan.
Som en jo-jo, mitt liv kan inte beskrivas mer exakt.

Jag hoppas verkligen att vi ses i marschallens skugga...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0